Agnes och Linda

Nu sitter vi i bilen påväg till Timrå och PH-vet, då det har blivit dags för återbesök. Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte att det har blivit så mycket bättre, det syns fortfarande att han har ordentligt ont. Samtidigt är detta inget som går över på två veckor, han har haft detta i många år och det kommer förmodligen bara att bli stegvis bättre bit för bit. Men det ska ändå bli intressant att höra vad Per ska säga och hur vi ska ta detta vidare nu!

Det blev inget stall varken igår eller idag, mamma red Kryckan igår och idag tar Linnea honom. Istället ska jag bara chilla och vila (samma sak haha) och ladda upp för en ny jobbdag imorgon..

Idag åkte jag och mamma till stallet vid ett. Jag red medans hon gjorde stallet, och sen släppte vi Kryckan på bete tillsammans med hans bästa kompis som kallas Rugge. Kryckan har fått gå och äta gräs några timmar per dag för att vänja sig, men vi har aldrig haft han i samma hage som någon annan häst innan. Det gick riktigt bra, Rugge började äta på en gång och Kryckan sprang något varv i full fart innan även han blev mest intresserad av gräset. Så kul för honom att vara få gå och äta gräs och vara häst!

Jag sprang faktiskt idag för första gången på ett tag. Har inte velat göra det då det är så obehagligt när astman kommer och luftrören bara täpps till. Det gick faktiskt väldigt bra men sen insåg jag att astmamedicinen var hemma och då ville jag inte fortsätta eftersom det tar så lång tid innan jag kan andas normalt igen om jag inte har den. Det kändes iallafall hur bra som helst att kunna andas såpass länge!

Igår fick Kryckan skritta ganska länge. Jag har tänkt på en sak ett tag nu, alla som har varit i stöcke vet att det är ganska mycket broar över tågbanor och sånt. När jag skrittade av Kryckan efter hoppträningarna förut så brukade vi alltid skritta över broana, men aldrig att vi mötte ett enda tåg. Nu under de två veckorna vi har stått här så har jag mött ett tåg nästan varje gång jag ridit. Antingen påväg bort från stallet, eller hem. Fattar inte hur jag alltid lyckas pricka in att rida precis när tågen kommer, tur min häst är modig. Nog om det.

 

Inatt sov jag hos Oskar, så jag kom hem för snart två timmar sen. Snart ska jag fara till stallet igen, men ska vänta en stund till så att jag inte behöver släppa ut honom i hagen igen när jag har ridit. 

 

Svar: Det är en fråga vi får väldigt ofta faktiskt, enligt den ursprungliga planen skulle det redan ligga ute en annons vid det här laget. Sen ändrades åldersgränsen, Kryckan fick ont i ryggen och vi har efter 2 år ännu inte lyckats debutera MSVB. Kryckan betyder väldigt mycket för hela min familj och vi tycker så otroligt mycket om honom, med andra ord ser vi honom som mycket mer än bara en tävlingshäst som man gör sig av med och byter ut hur som helst.

 

Just nu är planen att jag ska försöka få upp honom i klasserna parallellt med att min lillasyster får börja rida honom lite. Mot slutet av året/i början av nästa år ska hon få starta någon låg klass på honom, samt att hon successivt ska få ta över honom så småningom om hon fortfarande känner att hon vill. Vi ser ingen anledning till att vi ska sälja Kryckan och köpa en ny ponny åt henne, då vi redan har en så fin häst. Det enda är väl att han i nuläget är alldeles för pigg och svår. 

 

Så ser det ut just nu iallafall, men jag kommer säkert att fortsätta tävla honom även efter att jag fyllt 18 eftersom att jag numera har två säsonger kvar att tävla efter detta året är slut. Både jag och mamma har känt oss väldigt stressade eftersom det känts som att dagarna med Kryckan har varit "räknade" och vi har velat visa hur fin han faktiskt är, men nu känns allt så himla mycket bättre och det perfekta hade ju varit om även Vera kunde ha honom så att vi slipper sälja honom på så många år som möjligt :')

 

 

 

Tidigare var jag på hippo tillsammans med Linda och Peppe. Juste, Kryckan trampade på min fot igår så den är helt uppsvälld och blå, för er som undrade...

Nu är Oskar här och vi ska snart sova. Känner mig som en pensionär men har varit så jävla trött sen vi var till Timrå, kan bero på att jag bara sov 45 minuter den natten. Jaja, godnatt bloggis!

Denna dagen har varit kaos på så många nivåer, men jag ska ta det från början. Väckarklockan ringde strax innan tre inatt (ville inte skriva imorse för det var fan inte morgon). Vi mockade, gjorde klart allt och lastade Kryckan vid 04.30.

 

Väl framme började vi med att prata om vad som hänt sen senast, vi var ju dit med honom i mars förra året och kollade igenom hela kroppen. Vi gick ner till ridbanan och longerade. Kryckan fick beröm för sitt fina steg och spänstiga gångarter, vänster varv flöt på riktigt bra, men höger... Han låste hela högra sidan av ryggen, strök öronen bakåt och sprang som en travhäst typ. Väldigt stor skillnad på varven med andra ord.

 

Sen gick vi in och böjde honom. Per ville egentligen inte böja honom då han såg att det inte satt i kotorna, men vi ville det så vi gjorde det ändå. Han var helt fräsch på alla fyra benen, men man såg fortfarande hur han låste hela högersidan av ryggen. När vi stod i gången visade han tydligt hur hela högra sidan av ryggen krampar. Man ser att han alltid har musklerna ihopdragna och spända, hela tiden. Det spelar ingen roll från vilken sida man tittar på honom från (höger, vänster, bakifrån osv), det var alltid en stor nivåskillnad mellan högra och vänstra sidan. Svårt att förklara, men kan ta en bild och visa imorgon. Förstår inte hur jag inte har kunnat se det tidigare, men det är väl inte så lätt när man inte vet vad man ska titta på antar jag. Per berättade några vanliga symptom på just detta och det stämde in så mycket på Kryckan att jag typ blev mållös (vi hade inte sagt något innan, utan han fick själv bilda sin egen uppfattning). Man kan jämföra detta med ryggskott för en människa, och förstå hur jäkla ont det ska göra att behöva träna/tävla/gå i form med det? Hur ont har han egentligen haft?:(

 

Vi bestämde oss för att ultraljuda ryggen, bara för att vara säkra på att det inte fanns någon djupare skada under. Per sa dock att chansen var väldigt liten då Kryckan är väldigt välmusklad i överlinjen. Mycket riktigt så fanns det inga artroser eller skador där, men några gamla ärrbildningar från då han var unghäst. Han blev behandlad i ryggen med två olika preparat som jag alltid glömmer namnen på, då de heter något långt på latin. Det första var antiinflamatoriskt och det andra var den som får musklerna i ryggen att hoppa. Alla som har varit hos PH-vet vet vilken jag menar hahaha...

 

Så vad är summan av detta då? Per var tydlig med att nå fram med att detta i ryggen är inget som vi har orsakat pga felaktig ridning eller så, utan detta har han fått i hagen. Kryckan är ganska duktig på att busa så det var inget som förvånade oss det minsta. Hästar går omkull oftare än vi tror, för vi ser dom bara en bråkdel av tiden de spenderar i hagen. Kryckan har haft detta länge och nu på slutet har det börjat besvära honom riktigt ordentligt. Vi tror att sadeln har en stor del av det, då han har vuxit ur den. Iallafall, nu ska Kryckan skritta i fram tills återbesöket om 2-3 veckor. Det känns bra att följa upp det så att man kan vara säker på att det blir någon skillnad. Vi har fått med en massa massage och stretchövningar som vi ska göra fram tills återbesöket, och även efter.

 

Därefter åkte vi på IKEA, och jag skämtar inte om jag säger att mina föräldrar släpade runt mig där i nästan tre timmar. Som vanligt måste dom typ byta ut alla möbler vi har i hela huset varje gång dom är där, eller så känns det iallafall. Trodde jag skulle svimma innan vi var klara, för mina benhinnor var allt annat än ok. Efter IKEA åkte vi tillbaka till PH-vet för att hämta Kryckan som stod och piggnade till efter ultraljudet då han fick lugnande. Det är nu det roliga börjar...

 

Vi hade hunnit lite drygt halva vägen, när det börjar lukta väldigt mycket bränt. Vi tänkte att det säkert var bilen framför, eftersom den hade ett väldigt konstigt avgasrör. När vi kommit till Övik så skulle vi stanna och äta, det luktade bränt gummi i hela bilen och det rykte ur motorhuven. Vi stressar iväg till Mekonomen som skulle stänga en kvart senare för att höra vad de skulle säga. Det visade sig att kylsystemet har slutat fungera och motorn bar väldigt väldigt överhettad. Där stod vi mitt på en parkering, med bilen full med möbler och en ponny mitt upp i allt. Ponnyn stod dock som ett ljus, helt obrydd av lukten och det konstiga ljudet från bilen. För att göra en lång historia kort så fortsatte vi köra ett tag till, sen fick mormor ta vår andra bil och komma och möta oss utanför Övik. Bilen fick hämtas av bärgningsbilen och står nu på en verkstad. Det slutade bra trots allt även om det onekligen var lite spännande stundvis...

 

Kryckan ska ha en stor guldstjärna för att han är världens finaste häst. Tänk vad han har krigat hela året trots att han har haft jätteont. Han har protesterat mycket, speciellt i galoppen, men han har väldigt mycket attityd så det är väldigt svårt att veta vad som är vad. Att han ballade ur på SURF är inte alls konstigt med tanke på hur ont han måste ha haft, ändå har han aldrig någonsin stannat ut sig utan kämpar sig alltid igenom banorna. Biscuit Gold, min stora förebild i livet.

När jag kom hem så åkte vi till Sjöbris och åt med familjen. Dom har världens godaste räkmackor och det är typ en tradition att ta just den. Nu måste jag sova för väckarklockan ringer 03.00 imorgon, men jag kommer förmodligen sova hela vägen ner som vanligt. Hoppas Kryckan verkligen förstår hur mycket vi älskar honom haha...

Igår fick vi äntligen sommarlov. Alla satt i ishallen på nolia och lyssnade på ett tråkigt tal, stipendier delades ut och sen kom studenterna inspringandes, precis som vanligt med andra ord. Sen gick vi iväg och såg Lindas utspring, kramade om hon och sen gick jag och Oskar och åt på subway. Åkte sen hem och tog det lugnt några timmar innan jag åkte till stan och åt middag med Alicia, Linda och Marielle. Sen gick vi till Linda och mötte upp Linus, Albin och Elias och stannade där resten av kvällen.

 

Nu ska jag alldeles strax åka ut till Kryckan. Mamma hade hittat några bra ridvägar igår som jag tänkte testa. Dock brukar jag alltid rida vilse när jag ska leta nya vägar, men får hoppas på det bästa. Sen ska även alla saker packas för imorgon rullar vi mot Timrå vid 4 på natten (love life), men det är värt det för det finns ingen veterinär här uppe som vi är helt nöjd med hittills. Finaste Kryckis, allt för dig.

 

Nu är jag och Oskar hos mig och vi ska sova. Imorgon är det bara brännboll i skolan så det är ganska skönt!

Igår var en ganska jobbig dag. Var på skolan 8.20 och skrev omprovet på mattenationella, vilket gick hur bra som helst. Typ det lättaste provet jag gjort på länge! Blir jag inte godkänd på detta ska jag äta upp min iphone. Slutade efter det och gick och lämnade in alla skolbäcker och tömde skåpet samt sa hejdå till skolan. Åkte till Kryckan direkt efter och red ut i alla gångarter, han var pigg och glad över att få komma ut. Vid 22-tiden lämnade jag in det sista skolarbetet för 2an och kvällen avslutades med skräckfilm tillsammans med pappa.

 

Idag var också en ganska jobbig dag, vet inte om jag skrev ut det innan men Kryckan har bytt stall idag (igen). Tror det är fjärde stallet han flyttar till inom ett år nu, stackars ponny. Så vi har packat saker, skurat ur boxen och packat upp igen. Vi flyttade till familjen Forsner i stöcke, fem minuters skrittväg till stöcke ponnyförening så det är hur bra som helst! Det är bra och trevliga människor, fin miljö, trygga rutiner och Kryckan verkade trivas med sina nya kompisar, så detta kan inte bli annat än kanon!

 

Själv är jag alldeles för hög av för lite sömn för att kunna blogga för tillfället, ska nämligen göra omprovet till matte nationella imorgon. Ber till gudarna att jag klarar de för de skulle kännas så extremt onödigt annars...

Mamma tog Kryckan idag, tror han fick vila. Jag lär väl inte kunna rida imorgon heller då skolan tar så otroligt mycket tid. Tråkigt men det är så de måste vara tyvärr.

1. Jag har världens bästa kompisar, helt sjukt vad dom är bra.

 

2. Jag har haft fyra olika bloggar innan den här, och jag startade min första blogg när jag var 12 år och fick min första egna ponny.

 

3. Jag kommer med 99% säkerhet att ta en paus från ridsporten efter Kryckan. Då ska jag plugga, jobba och se vad jag vill göra med livet innan det blir en ny häst. Jag älskar den här sporten och allt med hästar jättejättemycket, men när man har hållit på med detta så länge så känns det som att det kan vara bra att göra något annat några år. Att jag kommer fortsätta rida sen är det dock inget snack om!!

 

4. Jag äter runt 100 isbitar varje dag. Det kan nog vara det sjukaste behovet jag har helt seriöst. Ibland häller jag upp ett stort glas vatten med ungefär 32 isbitar i, eller så äter jag isbitarna direkt ur en skål istället. Sammanlagt blir det nog lite mer än 100 bitar per dag.

 

5. Jag älskar att skritta ut barbacka, det finns förmodligen ingen bättre terapi än det. Man glömmer all stress och kan tänka igenom saker ordentligt tillsammans med världens finaste häst.