Agnes och Linda

I februari var det dags för årets första tävling, det gick både bra och jättedåligt. I första klassen gick Tristan ganska bra. Han var dock inte samma Tristan som säsongen innan. Jag gjorde dock världs tabb och glömde ta en halvhalt till första hindret i omhoppningen som var en kombination så båda bommarna föll. Annars hade vi snabbast tid i omhoppningen!

 

I andra klassen gick han urdåligt, han hoppade dom första hinderna bra men sen tog det tvärstopp och ville inte mer. Han var verkligen inte sig själv, för han brukar försöka hoppa oavsett hur man kommer på hindret. Något var fel. 

 

 

 

Efter tävlingen på hippo kollade vi upp han ordentligt, precis som förra gången var det inga större fel på honom förutom att han reagerade lite i bakknäna. Efter sprutningen blev han otroligt svullen i låren så han fick ta det lugnt längre än vad som var beräknat. 

 

Någon gång i mars var vi och tävlade i Vännäs, det tävlingen gick så otroligt dåligt. I första klassen var det egentligen mitt fel att det gick dåligt, han var så himla fin och lydig på framridningen så jag "tappade" ridningen inne på banan. I andra klassen red jag verkligen ordentligt men han stannade ut sig ändå. Det var fortfarande något som han kände av. 

 

Vi ställde in tävlingen i Sundsvall och åkte upp till Boden istället, väl där märkte jag att han var jättetjock i ett bakknä. Han hade troligen fått en reaktion av sprutningen. 

 

Medan Tristan ändå var i Boden så passade vi på att åka till Finland för att kolla upp honom ännu en gång. Det var precis som tidigare inget större fel på honom, men dom hittade iallafall en sak så han blev sprutad där. Just då kändes det jättebra, i hopp om att vi äntligen hade hittat felet på honom. Men så var inte riktigt saken..