Agnes och Linda

I maj gjorde vi våran sista tävling någonsin, det var dock inget vi visste just då. Resultatet var absolut inget att hänga i julgranen. Vi hade gått ner i klasserna och hoppade bara LC och LB, i varje klass fick vi minst 1 stopp och han var inte alls sig själv. Vi var tillbaka på ruta ett igen, något var fortfarande fel. 

 

 

Efter tävlingen var han jätteöm på ena sidan av ryggen och magen. Vi trodde det berodde på sadeln eftersom den inte låg så jättebra. Vi åkte då till Andrea och provade ut en ny sadel, det slutade med att vi fick med oss en Equipe Linnea hem. 

 

Bara några dagar / någon vecka efter att vi hade köpt sadeln blev han oren när jag red. Han fick ta det lugnt och vi avvaktade ett tag. När vi någon vecka senare åkte upp till Boden för att spendera sommarlovet där, åkte vi till veterinäen ännu en gång. Om jag inte minns helt fel blev han sprutad någonstans i ett bakben.

 

 

Han fick ta det lugnt fram till återbesöket som var några veckor senare. Återbesöket gick dock inte som väntat. Han var mer halt än gången innan, ni förstår inte hur halt han var.. Helt orimligt då han hade ätit metacam i 10 dagar. Dessutom var han jättehalt en dag och haltfri och nästa dag kunde han i princip vara haltfri. Allt var jättekonstigt. 

 

Efter ännu en till sväng veterinären hittade vi till slut, efter mer än ett halvt år "äntligen" felet på honom, det var dock ett ganska allvarligt fel och var inget man kunde göra något åt tyvärr.

 

♥♥