Agnes och Linda

Angående Olle

Har fått så otroligt många frågor om varför Olle är till salu, vad jag ska göra nu och hur jag tänker. Det är lika bra att jag skriver ett inlägg om det nu så att ingen missförstår eller börjar tro en massa. Så jag kommer bara länka till det här inlägget om någon undrar sen.

 

Olle fick sin senskada i maj förra året. Innan det hade han varit ganska ostabil i hoppningen och oftast krävdes det att jag gjorde 100% rätt för att han skulle hoppa. Naturligtvis för att han hade ont. När han fick diagnosen sa mamma till mig att Olle kanske aldrig kommer att bli någon tävlingsponny och att han kanske inte skulle hålla för hoppning. Då var jag mest bara trotsig och tänkte att jag ska visa henne och alla andra som tvivlar på honom.

Jag kollade på mina kompisar när dom tävlade och plockade rosetter, for sen hem och gick med Olle i en halvtimma. Folk frågade "men hur orkar du, egentligen?" Men jag levde verkligen på känslan att när han väl hade blivit friskförklarad så skulle vi komma tillbaka igen. Jag stängde helt in mig i dom tankarna och stängde ute allt annat. Det enda jag fokuserade på var att Olle skulle bli bättre.

 

Men det kanske inte är så enkelt ändå? Min ponny är 16 år nu, jag vet inte hur lång tid han har kvar, och om han ens kommer att hålla. Mamma började förbereda mig redan samma dag som senan svällde upp. Vill jag tävla så måste jag kanske ha en annan ponny. Just då tänkte jag att jag ska visa henne och alla andra som tvivlar på oss. Nu vet jag inte längre. Är det rätt mot Olle? Vill han det här? Han kanske skulle ha det bättre hos någon annan än mig?

 

Nu är Olle friskförklarad och är snart helt igång, om en månad startar vi våran första tävling på exakt ett år. Fram tills nu har vi tränat och jag tycker att han känns jättefräsch verkligen! Bjuder jättefint och tycker det är kul, men hur länge det kommer fortsätta vet man inte. Han är 16 år och har haft en senskada, han har tävlat i hela sitt liv. Först i sverigeeliten i gymkhana och sen i hoppning.

 

Man måste själv tänka efter och komma fram till exakt vad man vill göra med sin häst. Vissa är jättenöjd med att bara hobbyrida i skogen någon gång i veckan. Men jag vill träna, tävla och utvecklas i min ridning. Jag vet att många tycker att jag sviker honom och att det är hjärtlöst att sälja. Men hästar tänker inte så, det är vi människor som gör det. Olle bryr sig inte om ifall det är jag eller Klas-Åsa som sätter täcke på honom, ger honom mat eller borstar. För honom kommer det i princip bara bli ett stallbyte. Han kommer att glömma mig på ingen tid alls.

 

Missförstå mig inte, jag tror att Olle har år kvar på banan, men kanske inte på det sättet längre. Det är det som vi måste se nu. Bara för att han har haft en senskada så innebär det inte att han är handikappad på någon sätt, man måste bara anpassa ridningen och klasserna och lägga en extra tanke bakom alla val man gör.

 

För mig blir det tuffare. Han är min allra första egna ponny och betyder så otroligt mycket för mig och hela min familj. Jag är fortfarande chockad över att vi ens har lagt ut honom.Nu är han till salu och det känns väldigt tufft. Jag har fått kommentarer idag om att jag inte verkar vara så ledsen över det här och att jag inte verkar bry mig så mycket. Så jag vill bara klargöra en sak. Bara för att jag inte går runt och gråter eller deppar så betyder det inte att jag inte är ledsen, man kan inte gräva ner sig. Vissa saker håller man helt enkelt inom sig.

 

Till er som har frågat om jag ska sluta med hästarna och vad jag ska göra sen. Jag kommer med största säkerhet att köpa en ny ponny då jag vill ta vara på ponnyåren. Storhäst kommer jag kunna rida hela livet sen.

 

Vi har uppdaterat hans annons lite och sänktt priset till 35 000, men det kan hända att vi sänker till 30. Den nya annonsen hittar ni HÄR!

 

Det här inlägget blev väldigt rörigt, men jag hoppas ändå att ni förstår vad jag menar och varför jag säljer. Tack för alla kommentarer på instagram och alla pm och allt. Det betyder sjukt mycket♥

 

du är så jävla duktig agnes, du har gjort världens jobb med olle. Det är helt sjukt, du har aldrig gett upp och det är så det ska va. När du säljer honom så kommer du inte behöva känna att du gav upp, utan att du bara valde att gå vidare för att utvecklas.
Va så nöjd med vad du har gjort med honom, inte många som hade pallat med en senskada.
blir nästan tårögd, du är en helt perfekt hästägare.
Alla borde vara som du.

Tycker du är sjukt stark som orkar med det här Agnes. Vill bara tillägga att hästar visst kan bry sig och fästa sig vid vissa personer. Vissa hästar accepterar till och med bara någon viss person, och älskar denna personen över allt annat. Det beror på hur starkt band man har.
Behöver inte vara så med dig och Olle, tänker bara generellt sätt att hästar visst fäster sig vid vissa personer :) <3