Har ju varit borta ett tag härifrån igen, vilket börjar bli väldigt standard nu tyvärr. Linda är ju hur duktig som helst så jag får väl försöka lära mig av henne helt enkelt. Iallafall. jag går numera en jobbutbildning för att sedan börja jobba inom kundtjänst. Ville ju egentligen gå civilekonomprogrammet på universitetet, men velar så otroligt mycket mellan det och mäklarutbildningen. Problemet är bara att mäklarutbildningen inte finns i Umeå. Jaa ni hör ju ungefär hur mycket jag velar så är nog lika bra att jag väntar med det här med universitet. För vill vara helt säker på att jag gör 100% rätt val innan jag hoppar på nått..
Det kommer mycket frågor om Kryckan från olika håll, mest från folk man träffar i stallet som undrar vad han gör numera och om han är frisk. Har hållit honom utanför bloggen sedan i somras. Kan ta allt om honom i ett separat inlägg senare, när vi vet mer. Men vi älskar honom mest av allt och vill hans bästa i varje beslut vi tar.
LC Vännäs, inte en av våra bättre rundor alls då han var väldigt på och det blev tidernas dragkamp ända in i hindret många gånger. Risken för nedslag blir onödigt stor då, även om detta var en så låg klass att det i princip aldrig händer att det faller en bom. Vi var iallafall dubbelnolla och 2a! Minns att både jag och mamma trodde att det var något fel på honom innan jag red för han stod som och "hickade" både när vi gjorde iordning honom och innan jag satt upp. Men han var bara spänd och taggad, lilla hjärtat hade helt enkelt längtat tillbaka till tävlingsbanan!
LC på SURF, inte heller detta är en runda att hänga i julgranen även om det var mycket bättre än i Vännäs då han kändes med noggrann här. Dock går det fortfarande alldeles för fort. Men bommarna låg kvar och tiden räckte till en seger!
LB på surf, som blev andra klassen för dagen. Förutom jättetitten på flaggern vid 1an så tycker jag att detta är en av våra bättre rundor faktiskt. Han hade fått springa av sig i klassen efter vilket gjorde att han tog mina halvhalter och att jag kunde rida mer än t.ex i klassen innan där jag bara får bromsa. Dubbelnolla även här och en andraplats på det.
LB i Vindeln. Alltså denna rundan... Han hade gått en A1a innan denna klassen så han hade fått springa av sig även här, men han var även bättre tränad här än på SURF så han hade mer ork kvar men kunde fortfarande koncentrera sig. Så himla fin runda verkligen, och är felfri med en bra tid fram till sista hindret där det blir världens missförstånd. Jag trodde Kryckan skulle gå av stort vilket han gärna gör i omhoppningar, men istället klämde han in ett extrasprång vilket hade gått jättebra om inte jag hade hoppat före och hamnat i framvikt. Istället knäar vi ner bommen och hamnar på fel sida mål så får göra världens snabbaste volt och resultatet blev 8 jävla fel istället för 0 och en placering. Jättenöjd med hästen men mindre nöjd med min egen insats..
LC+5 i Lycksele, som var en A1a men har inte filmen från omhoppningen på datorn så det är bara grunden här. Tycker detta är en helt okej runda och Kryckan tyckte det var jätteroligt som vanligt. Fick bromsa en del men han lyssnade ändå bra tillbaka. Var felfri och gick vidare till omhoppningen, där jag hade en bra och snabb runda på G men till sista hindret så går det alldeles för fort så vi landade mitt i hindret och jag fick ett tramp över ryggen. Tråkigt avslut på en bra klass...
Det är bara Skellefteåfilmerna som saknas, LCn hade jag kunnat lägga upp där vi var felfria och placerade men tror inte mamma skickat den.
Skrattet som uppstår när man står och tar selfies med sin häst mitt på vägen i Håkmark, och helt plötsligt märker att det bildats en bilkö bakom oss och precis alla sitter och skrattar sönder sina liv bakom ratten. Typ exakt det hände mig idag...
I helgen har jag varit med Lukas typ hela tiden, eller ja han åkte hem i fredags men jag åkte till honom på lördagen igen efter att ha varit i Stöcke och hjälpt Vera och Kryckan på Pay & Jump. Dom hoppade två 50 cm klasser och var felfria i båda. Men det som utmärkte sig var Veras ridning då hon verkligen red jättenoggrant och hade kontroll i varje steg. Visst att han hoppade lite stort ibland men så gör han alltid och det är något man får ta. Hon börjar bli rutinerad! När vi ändå var där fick vi träffa Stöckes två nya d-ponnyer som bara stått i stallet ett par dagar. Blev kär i den mörkgrå, så himla fin.
Som sagt så for jag till Lukas efter middagen. Vi försökte se skräckfilm men antingen var filmerna dåliga eller så fungerade inte sidan, vilket resulterade i att vi gav upp och såg "En djävul till flickvän" i sängen istället (Lukas som valde hahahah) innan vi somnade. Igår tog vi det mest lugnt, gick promenader som vi alltid gör för vi älskar att bara gå runt och prata. Till middag gjorde vi tacos till resten av hans familj (bästa maten) och sen var vi så trötta att vi inte orkade så mycket mer. Så vi somnade till en serie bara.
Idag tog vi bussen tillbaka till Umeå och sedan dess har tiden mest flugit iväg. Det var egentligen inte tänkt att Lukas skulle stanna hos mig inatt men eftersom han bor där han bor så blir det mest praktiskt ibland, det finns för och nackdelar. Jag klagar då inte! Vi har just ätit nudlar framför säsongens första avsnitt av Paradise Hotell, älskar alla sådana program verkligen.
Dagens planer ser ut så att jag ska packa och ta det lugnt fram till 14.30 ungefär. Då far vi till stallet och sedan vidare till Stöcke för Vera ska hoppa en pay & jump, två 50 cm klasser, Hon har tidigare hoppat 70 cm felfritt, men vi känner att det är bättre att hon lär sig hantera honom i lägre klasser då hon dessutom slipper bli så nervös. Direkt vi kommit hem så ska jag bara ta mina grejer och fara till Lukas, förmodligen stannar jag där tills måndag. Det blir helt perfekt!
Vi tog ut Andrea Waller för att göra den årliga checken av sadeln, vilket resulterade i att vi fick köpa denna paddden med extra inlägg för att stabilisera upp. Den har gjort underverk!
Var en vecka i Stockholm.
Gled på älven med mina kompisar och njöt av sommaren.
Lasse lyckades slå på Kryckans tappsko, med endast bomull i öronen!
Augusti
Var ganska mycket på bio.
Fortsatte hoppträna Kryckan och den olustiga känslan av att något var fel blev allt starkare.
Började dressyrträna för Anna, som både jag och min lillasyster fortfarande tränar för!
Bestämde oss för att prova starta en tävling bara för att se hur Kryckan skulle bete sig. I första klassen hade han ett nedslag ochkändes okoncentrerad, i andra klassen blev vi uteslutna på hinderfel. Minns att jag fick två stopp i en kombination och det var bara LB. Lasse böjde när vi kom tillbaka till stallet och han var i princip tregradig på båda fram. Men dagen efter när vi tog ut Birger så var han helt haltfri och vi var mer förvirrade än någonsin...
September
Birger hade uppmärksammat Kryckans ovanligt stora överben och skickat en remiss till röntgen. Väl där konstaterades det att båda överbenen var aktiva och behövde opereras, vi hade tur och fick operationstid bara två dagar senare. Är än idag så otroligt glad att Birger hittade problemet då flera andra duktiga veterinärer viftat bort alla våra frågor om knölarna.
Väl efter operationen var det smärtstillande och boxvila i 10 veckor som gällde! Kolla vad medtagen han var när vi hämtat honom...
Förra helgen (efter att jag bloggade senast) spenderades hos Lukas. Hans mamma var inte hemma och skulle inte komma hem förrän eftermiddagen dagen efter. Jag och Lukas sitter och kollar på en serie när strömen plötsligt går, men det var inget vi tänkte på just då utan vi gick ut och gjorde annat istället i väntan på att den skulle komma tillbaks. Men när vi kom hem igen typ en timme senare så var strömmen fortfarande borta. Vi började bli lite småstressade då ingen ström innebär inget vatten samt att det inte går att använda kylskåp, spis osv. Vi fixade middag genom att göra en sallad och Lukas ställde sig vid grillen. Det blev faktiskt jättegott, och precis när vi hade ätit klart så kom strömmen tillbaks igen...
Förutom det så har jag varit sjuk (vilket jag i och för sig fortfarande är), jobbat två dagar och köpt en dator. Tyckte inte att datorn jag fick i studentpresent fungerade speciellt bra, så vi lämnade faktiskt tillbaka den. Istället köpte jag en MacBook och eftersom jag har iphone så tycker jag mycket bättre om den än om PC. Det gör att jag kommer slippa blogga via den nya bloggappen, som för övrigt suger.
Nu måste jag snart fara för ska och bowla med några kompisar från högstadiet, det känns verkligen som ett helt liv sedan jag gick på Grubbeskolan. Men kul ska det bli!
I 3,5 års tid har vi haft enorma problem med Kryckan och hovslagare. På grund av tidigare dåliga erfarenheter då han blivit utsatt för grovt våld i samband med skoning har Kryckan behövt ta stora mängder lugnande preparat för att kunna skos, domosedanet gavs via spruta då det inte gav någon effekt alls annars, då Kryckan var så rädd att det inte hjälpte något alls. Patrik (som hovslagaren hette) och Kryckan gjorde stora framsteg tillsammans och steg för steg gick det att minska mängden domosedan.
För några månader sedan börjsde vi sko Kryckan hemma i stallet, hovslagaren vi använde då (och fortfarande använder) är Sören. Han har på bara några månader gjort underverk med vår livrädda häst. Han är så lugn, mjuk och försiktig med honom att han successivt har lyckats vinna Kryckans förtroende. Vi har fortsatt att trappa ned mängden domosedan och de två senaste skoningarna fick han nästan inget alls.
I fredags hade vi bestämd med Sören att prova sko utan domosedan, endast bomull i öronen (som han alltid har behövt ha). Vi hade otur för precis när Sören dök upp så lyckades Kryckan skaka ur all bomull ur öronen så hörseln inte dämpades något. Då började han som vanligt svettas och skaka så mycket att han nästan tappar balansen, jag hatar att se honom så. Vi lyckades få tillbaka bomullen och när han kände igen Sören var stormen över. Efter det var dramat slut och det gick att sko utan några som helst avbrott, allt flöt på precis som det ska och jag och mamma nästan grinade när den sista hoven var klar. Inga framgångar på tävlingsbanan kan någonsin mätas med den här segern, framstegen Kryckan har gjort utan de senaste åren är verkligen jättestora. Från att hoppa ner i diket vid veterinärbesiktningarna på tävlingsplatser till att kunna skos med endast bomull i öronen. Han är oftast inte blyg för nya människor och har blivit mycket mer social än när han kom. Blir så glad bara av att se honom, min själsfrände och bästa vän❤️
Idag fick Kryckan prova på terränghinder igen, tror det var ett par år sedan vi gjorde det nu. Dock är han betydligt mer rutinerad på det då han tävlade mycket fälttävlan på Irland innan vi importerade honom.
Jag tyckte dock att det var jätteläskigt hahah. Just att det inte går att riva utan då dör man istället, typ. Men Kryckan visade hur man gjorde och det var så galet jävla kul. Dock höll vi oss till dom lite lägre hindrena då jag helst vill leva ett par år till åtminstone. Efter två varv på banan gav vi oss, Kryckan som tyckte att han hamnat i paradiset hade dock kunnat hoppa 10 varv till. Springa fort i skogen och hoppa hinder samtidigt är ju typ hans version av himmelriket. Får verkligen göra om det någon gäng!
Hade skrivit världens bästa inlägg men klickade ner appen för att svara på ett sms och glömde spara inlägget (vet inte ens hur man gör det för övrigt, för nya blogg.se appen suger). Iallafall, inlägget är ett minne blott och jag orkar inte ens skriva om det. Börjar bra här.
I sommar har jag mest jobbat, men när jag inte är på jobbet är jag med Lukas. Vi ses nästan hela tiden trots att vi bor långt ifrån varandra. Var i Stockholm med hans familj för två veckor sen och där hann vi med grönan, en del shopping men framförallt kvalitetstid. Börjar jobba igen nästa vecka ser det ut som så det är bara att ta vara på sista lediga dagarna nu.
För tillfället sitter jag med en redbull och laddar upp för att åka moppe till Lukas. Han for för några timmar sen, men några timmar räcker bra att vara ifrån varandra tyckte vi. Har ju kommit på att det bara tar 50 minuter mer moppe till honom, så det går nästan lika fort som med bil!
Bilder från sommaren kommer i ett annat inlägg då jag inte har några bilder på den här telefonen då jag haft tre olika telefoner denna sommaren. Nu måste jag börja fara innan det blir för mörkt, men här är några bilder jag har iallafall:
I fredags var det bal och hela dagen gick typ åt till att förbereda inför det. Lukas kom efter lunch någon gång och vi fixadehår, smink osv. Vi åkte porsche dit (både jag och Lukas nördar fräna bilar så vi älskade livet under de 15 minuterna det tog att fara dit). Väl framme var det dags för röda mattan, det var jättemånga i publiken som tyckte att vi hade matchat bra så det var kul att höra! Hur som helst var det en jätterolig kväll, även om huvudrätten kanske inte var det bästa och vinet var det sämsta jag druckit. Alla jag träffade hatade sönder på vinet, för det var helt värdelöst verkligen oavsett om man gillar vin eller inte. Fick jätteont i fötterna runt midnatt så sprang upp till hotellet och hämtade Lukas skor hahah, kvällens bästa beslut. Vid halv 3 ungefär gick vi tillbaka till hotellet och spenderade natten där. Vi bodde på Comfort, så när alla stod och krånglade med skjuts hem i kylan så gick vi bara tvärs över gatan. Sååååå värt!
Tävling i Vindeln
Två dagar efter balen, alltså i söndags, var det tävling i Vindeln. Kryckan gick samma klasser som på SURF, en LC och en LB. LCn var en A1:a eftersom det var division 2, var felfri och typ en halvmeter över alla hinder i grundomgången och gick viidare till omhoppning. Går in i omhoppningen och är helt galet stört snabb de fyra första hindrena, femman i omhoppningen var ett räcke ut ur en linje. Tempot är högt och helt plötsligt råkar jag ta en alldeles för kraftig halvhalt på vänstertygeln så vi far rakt ut i infångaren. En jäkla smäll blev det och de två sista hindrena tog jag lite lugnare för Kryckans skull. Så onödigt då vi förmodligen hade vunnit annnars.
Jag trodde att han skule vara tröttare än han var till LBn, men jag kunde inte ha haft mer fel egentligen. Stört fin var han både på framhoppningen och på banan. Tempot var lugnt och vi hade inte ett dåligt språng. Var felfri fram tills sista hindret i omhoppningen, tempot var högre eftersom det var omhoppning, det var inget svårt hinder, ett räcke mitt på kortsidan. Jag trodde att Kryckan skulle kliva av stort eftersom han brukar göra det i omhoppningar, men han valde att krypa nära. Jag hoppade före honom och hängde på snedden över halsen, vilket gjorde att han inte hann upp med benen riktigt. I ett desperat försök från Kryckans sida att komma över så felfritt som möjligt så hoppade han väldigt snett, vilket gjorde att vi hamnade på fel sida av mållinjen........ GJorde världens mest graciösa volt och gick i mål fly förbannad men otroligt stolt över min fina häst. Är riktigt besviken på de 0+8 felen som blev, för det var en så otroligt felfri runda i övrigt. Både rundorna var så otroligt bra förutom ryttarmissarna, jaja se framåt......
Studenten får ett eget inlägg för annars blir detta för långt, nu kom pappa hem så jag ska äntligen fara iväg till Lukas!
Nu ska jag ta tag i bloggen på riktigt, och denna gången menar jag det. Det har häänt otroligt myket sen senast, balen, tävling och STUDENTEN är bara tre av dom. Men nu har jag jättebråttom iväg på träning så det kommer när jag är hemma igen!
Fick en ny dator i studentptesent så har inga bilder, men hittade denna på pappas facebook<3
Den här helgen var det brännbollsyran, som förmodligen ingen missat hoppas jag. Dumma som vi var så var vi där alla tre dagar (torsdag, fredag, lördag), och jag kan handen på hjärtat säga att jag aldrig har varit så död som jag var i skolan i fredags. Ett praktiskt prov i mental träning och ett juridikprov senare fick jag iallafall fara hem, det första jag och Lukas gjorde var att somna och sova 2 timmar innan det var dags för riktiga yran (torsdagen var warm up). Helt ärligt är jag besviken på yran i år. Planeringen allt från i insläppet under fredagen till hur de planerat ytorna var sämst. Det var trångt och lerigt (som vanligt), förra året var ytorna mer öppna så det gick att röra sig. Det var omöjligt att hitta varandra på området för både internet och täckningen gav ju upp på en gång eftersom det var typ 15 000 pers på ett så litet område. Man träffade heller aldrig på varandra för man såg knappt nått för alla människor. Detta gjorde att jag och Lukas drog tidigare alla dagar, istället köpte vi med oss donken och satt i min säng och käkade. Det var helt ärligt det bästa med hela helgen. Dock tog jag det rätt lugnt då jag hade tävling på söndagen och helst inte ville vara ett lik då. Trots lite väl lite sömn gick det väldigt bra, Kryckan har hoppat fantastiskt bra trots att det i princip aldrig går bra på SURF.
LC, 0+0 fel, vinst
Jag valde att fara upp i skogen och rida fram, dels för att det var skugga där men också för att det blir en lugnare miljö. Sparade språng på framhoppningen, tog ett språng på räcket och ett på oxern på fullhöjd sen gick jag in på banan. Tycker han sprang lite väl mycket, men det gör han alltid i låga klasser. Grundomgången flöt på bra och sen gick det otroligt fort i omhoppningen, då menar jag tempot. Han var snabbare än b-ponnyn som vann hahah. Jaja, han tycker det är roligt och tiden räckte till en vinst.
LB, 0+0 fel, 2a
Här var allt mycket bättre, för första gången på länge kunde jag rida fram honom på ett bra sätt utan att det är alltför mycket kaos. Klassen innan och den brutala värmen hade tagit ut sin rätt. Han var jättefin och lugn på framhoppningen, inte riktigt lika lugn på banan men nästan ändå. Dock inledde han med att halvt kasta sig pga flaggern vid 1an, då blev jag riktigt arg och lyckades styra tillbaka honom framför hindret iallafall. Resten av banan var han lugn å fin, kanske lite springig stundvis. Jättefina språng och man behövde inte kriga för sitt liv för att lyckas bromsa. Valde att ta det ganska lugnt i omhoppningen så tog ut vägarna, kände att han var trött och ville hellre vara felfri än riskera att få nått onödigt nedslag. Tiden räckte ändå till en andraplats, vilket han helt klart förtjänade.
Är jättenöjd med honom för han har hoppat riktigt fint, snabb i fötterna och samarbetsvillig. Äntligen är han igång ordentligt efter operationen i höstas och han är precis som han var innan överbenen plötsligt började växa. Kaxig, vild, positiv, stark och spänstig. Nästa tävling blir i Vindeln om 2 veckor och då går han samma klasser som idag! Filmer kommer kanske lite senare, nu har jag en del skolgrejer som måste göras klart!
Jag håller stadig statistik på ett inlägg i månaden typ ser jag, men tiden räcker inte till. Sen jag bloggade senast har Kryckan hunnit göra sin första (riktiga) tävlingsstart sedan griffelbensfrakturerna, han var ett monster på framhoppningen så tog typ 3 språng sen gick jag in på banan. Det var bara en LC så det behövs inte så många språng. På banan var han iallafall dubbelnolla och snabb så det slutade med en andraplats. Är väl nöjd med honom när han väl var inne på banan. Men han har aldrig någonsin varit så stökig och hype som på framridningen + framhoppningen, han stod och studsade när vi gjorde i ordning honom och han hickade av adrenalin. Min fina häst hade saknar tävlingarna och det märktes verkligen.
Hittade bilden på stöckes facebookgrupp.
Sen har ju mitt fantastiska UF-företag genomfört SM i Stockholm. I söndags fixade jag och Alicia de sista förberedelserna genom att fara och köpa tejp, häftpistol och andra småsaker. Sen färgade vi fler larm att ha med ner. Sen gick flyget 6.35 (........) på måndag morgon och vi var framme ca en timme senare. Då åkte vi till hotellet och lämnade våra saker sen var det 5 minuter att gå till Stockholmsmässan när SM ägde rum. Sen väntade monterbygge till 14, sen var det dags för invigning. Det var som värsta fotbollsmatchen när alla regioner hoppade, skrek, hade banderoller och stämningen var på topp! Självklart var vi inte sämre. Efter invigningen var mässan öppen ett par timmar, och satan i gatan vad vi sålde. Jättekul var det och Alicia levererade en jättebra pitch i Årets Säljare och blev en av 6 finalister! Mässan stängde 21 och efter det var vi helt slut då vi hållit igång sedan 4.30 på morgonen, så efter att ha suttit och chillpratat med de andra västerbottens företagen på hotellet i någon timme så gick vi och la oss.
Tisdagen är helt seriöst den mest ansträngande dagen i mitt liv. Mässan öppnade 9 på morgonen och stängde 15. Fötterna, benhinnorna och hjärnan grinade mot slutet men trots fysiska svårigheter så lyckades vi sälja en del även om det inte var vår målgrupp på samma sätt som dagen innan. När mässan var slut packade vi ihop montern och lämnade sakerna i lastbilen som alla västerbottens företag fraktade ner sakerna i. Det gick fort och vi skyndade oss tillbaka till hotellet där vi dog. Fötterna gjorde så ont att det knappt gick att duscha, men trots det tog vi oss iväg på galamiddagen. Skrattade halvt ihjäl mig åt Alicia som hade tagit klackar hahahah. Maten var sådär men stämningen var på topp även där. Och de andra företagen...... UF-företag som omsätter över en halv miljon, drivna människor med jättebra idéer och som precis som oss, älskar företagslivet. Bättre atmosfär kan det inte bli. Alicia vann dock inte Årets Säljare, men vi är bara stolta över hur långt vi faktiskt tog oss. Att få vara en del av Västerbottens fantastiska SM-trupp tillsammans med dessa fantastiska människor har varit ett minne för livet.
Eftersom galan inte tog slut förrän 23, så kunde vi inte fara hem förrän på onsdagen på kvällen. Så vi passade på att ta en heldag i Stockholm, på Mall of scandinavia. Det var jättekul men ville egentligen bara hem. Det jobbigaste var utan tvekan att vara ifrån Lukas. Trots att vi bor 5 mil ifrån varandra så spenderar vi ändå den största delen av tiden tillsammans. Tre dagar (haha) är den längsta tiden vi har vart ifrån varandra (sen vi blev tillsammans). Men nu är vi återförenade och läget kan återgå till det normala.
Idag är planerna att ta tag i skolarbete som behöver göras. Skulle egentligen ha följt med Lukas hem, men Kryckan måste ridas nu efter att jag varit borta i tre dagar. Tror han ska få galoppera på hoppbanan eller nått för känner jag min kära pålle rätt så behövs det. Min dressyrtränare red honom i tisdags så riden är han ju ändå. På lördag ska han gå en Pay & Jump på 1m. Är inte säker på om jag ska byta till 90 cm eller inte bara för att jag fortfarande tycker att han springer för mycket. Men vi får se, han brukar ju bli bättre ju högre hindrena blir så det kanske är lika bra.
Jag heter Agnes Croné, jag är 18 år och bor i Umeå. Jag har en D-ponny som heter Biscuit Gold, men kallas Kryckan. Han blev min i maj 2013. Vi är kvalade MSVB och målet är att debutera under året!
Jag heter Linda Söderholm, jag är 19 år och bor i Umeå. Jag har en storhäst som heter Peppino, men kallas för Peppe. Vi importerade honom från Tyskland november 2013, där har han tävlat upp till 130cm som 6-åring.