Tävling i Vännäs och UF-SM i Stockholm

Jag håller stadig statistik på ett inlägg i månaden typ ser jag, men tiden räcker inte till. Sen jag bloggade senast har Kryckan hunnit göra sin första (riktiga) tävlingsstart sedan griffelbensfrakturerna, han var ett monster på framhoppningen så tog typ 3 språng sen gick jag in på banan. Det var bara en LC så det behövs inte så många språng. På banan var han iallafall dubbelnolla och snabb så det slutade med en andraplats. Är väl nöjd med honom när han väl var inne på banan. Men han har aldrig någonsin varit så stökig och hype som på framridningen + framhoppningen, han stod och studsade när vi gjorde i ordning honom och han hickade av adrenalin. Min fina häst hade saknar tävlingarna och det märktes verkligen.
 
Hittade bilden på stöckes facebookgrupp.
 
 
Sen har ju mitt fantastiska UF-företag genomfört SM i Stockholm. I söndags fixade jag och Alicia de sista förberedelserna genom att fara och köpa tejp, häftpistol och andra småsaker. Sen färgade vi fler larm att ha med ner. Sen gick flyget 6.35 (........) på måndag morgon och vi var framme ca en timme senare. Då åkte vi till hotellet och lämnade våra saker sen var det 5 minuter att gå till Stockholmsmässan när SM ägde rum. Sen väntade monterbygge till 14, sen var det dags för invigning. Det var som värsta fotbollsmatchen när alla regioner hoppade, skrek, hade banderoller och stämningen var på topp! Självklart var vi inte sämre. Efter invigningen var mässan öppen ett par timmar, och satan i gatan vad vi sålde. Jättekul var det och Alicia levererade en jättebra pitch i Årets Säljare och blev en av 6 finalister! Mässan stängde 21 och efter det var vi helt slut då vi hållit igång sedan 4.30 på morgonen, så efter att ha suttit och chillpratat med de andra västerbottens företagen på hotellet i någon timme så gick vi och la oss.
 
Tisdagen är helt seriöst den mest ansträngande dagen i mitt liv. Mässan öppnade 9 på morgonen och stängde 15. Fötterna, benhinnorna och hjärnan grinade mot slutet men trots fysiska svårigheter så lyckades vi sälja en del även om det inte var vår målgrupp på samma sätt som dagen innan. När mässan var slut packade vi ihop montern och lämnade sakerna i lastbilen som alla västerbottens företag fraktade ner sakerna i. Det gick fort och vi skyndade oss tillbaka till hotellet där vi dog. Fötterna gjorde så ont att det knappt gick att duscha, men trots det tog vi oss iväg på galamiddagen. Skrattade halvt ihjäl mig åt Alicia som hade tagit klackar hahahah. Maten var sådär men stämningen var på topp även där. Och de andra företagen...... UF-företag som omsätter över en halv miljon, drivna människor med jättebra idéer och som precis som oss, älskar företagslivet. Bättre atmosfär kan det inte bli. Alicia vann dock inte Årets Säljare, men vi är bara stolta över hur långt vi faktiskt tog oss. Att få vara en del av Västerbottens fantastiska SM-trupp tillsammans med dessa fantastiska människor har varit ett minne för livet.
 
Eftersom galan inte tog slut förrän 23, så kunde vi inte fara hem förrän på onsdagen på kvällen. Så vi passade på att ta en heldag i Stockholm, på Mall of scandinavia. Det var jättekul men ville egentligen bara hem. Det jobbigaste var utan tvekan att vara ifrån Lukas. Trots att vi bor 5 mil ifrån varandra så spenderar vi ändå den största delen av tiden tillsammans. Tre dagar (haha) är den längsta tiden vi har vart ifrån varandra (sen vi blev tillsammans). Men nu är vi återförenade och läget kan återgå till det normala.
 
 
Idag är planerna att ta tag i skolarbete som behöver göras. Skulle egentligen ha följt med Lukas hem, men Kryckan måste ridas nu efter att jag varit borta i tre dagar. Tror han ska få galoppera på hoppbanan eller nått för känner jag min kära pålle rätt så behövs det. Min dressyrtränare red honom i tisdags så riden är han ju ändå. På lördag ska han gå en Pay & Jump på 1m. Är inte säker på om jag ska byta till 90 cm eller inte bara för att jag fortfarande tycker att han springer för mycket. Men vi får se, han brukar ju bli bättre ju högre hindrena blir så det kanske är lika bra.
 
Världens absolut finaste människa.
 
 



Kommentarer
Postat av: josephine Asplund

Hoppas du haft en bra kväll & lycka till med bloggen! Kram<3

2016-05-19 @ 18:45:26
URL: http://josephineslifee.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag heter Agnes Croné, jag är 18 år och bor i Umeå. Jag har en D-ponny som heter Biscuit Gold, men kallas Kryckan. Han blev min i maj 2013. Vi är kvalade MSVB och målet är att debutera under året!

Jag heter Linda Söderholm, jag är 19 år och bor i Umeå. Jag har en storhäst som heter Peppino, men kallas för Peppe. Vi importerade honom från Tyskland november 2013, där har han tävlat upp till 130cm som 6-åring.

Follow on Bloglovin