Agnes och Linda

Jag och Vera tog hand om Kryckan när vi ändå var i stöcke. Vi skrittade ut honom och det gick bara bra. På kvällen sov jag med Oskar som vanligt.

Idag år jag och Oskar lunch på ett ställe på umedalen. Sen for jag hem och åkte till Kryckan. Jag skrittade honom (även det som vanligt) och myste ganska länge med honom i stallet, världens bästa häst. På kvällen var jag på Ica och köpte saker till vårat UF-företag!

I förrgår kom jag hem från Spanien och efter att ha rest i nästan ett dygn så däckade jag i sängen nästan direkt när jag kom hem. Det fanns inga bra flygbiljetter hem så vi var tvugna att åka buss från Alicante till Barcelona (vilket är ca 50 mil) och sedan ta flyget från Barcelona till arlanda och sedan hem till Umeå. Men vi kom oss hem iallafall, även om jag kanske hellre stannat kvar ett tag till. 

 

Semestern har iallafall varit riktigt bra och det känns inte alls som vi var där i två veckor, tycker tiden gick mycket fortare. Det har varit varmt i luften, nästan för varmt om jag ska vara ärlig. En dag var det upp mot 36 grader men sedan låg det ganska stadigt runt 30 grader. På stranden när man solar blir det ju dock mycket varmare. Men bättre än Sveriges väder, så man ska inte klaga! Två bra veckor med mycket sol och bad för att sammanfatta! 

 

 

Och på tal om honom så tog han körkortet idag, lika bäst som alltid❤️

Idag var jag inte i skolan, vaknade helt utan röst och den kom inte tillbaka förrän vid fyra ungefär. Men jag var ändå till skolan en snabbis för att byta batteri på min dator och nu fungerar den som aldrig förr. Sen åt jag mat och åkte till Kryckan. Han skrittade som vanligt och han skötte sig bara bra, även det som vanligt. Han går ute dygnet runt just nu tillsammans med en ardenner. Det är väldigt bra för att han dels blir lite tröttare, Pärlan (ardennern) är inte alls lika busig som Kryckan och han tycker inte att det är lika roligt att busa när han inte har någon att busa med haha. Tidigare gick han med en 2-åring så ni kan ju gissa hur fridfullt det var i den hagen.....

 

 

Foto: Maja Jonsson 

Idag drog skolan igång igen, första dagen på sista året. Det första jag gjorde var att hämta ut min dator som varit på lagning över sommaren samt byta ut en kurs. Datorn va faktiskt nästan i ännu sämre skick när jag hämtade ut den än när jag lämnade in den. Den kraschade helt och gick inte att starta så det var väl därför jag lämnade in den från början. Men jag sa även att batteriet är jättedåligt och att det bara gick att ladda det till 33% vilket såklart betyder att jag måste släpa runt på laddaren vart jag än ska. Dock insåg jag när jag kom hem att batteriet nu blivit så dåligt att datorn inte går att använda när laddaren inte är i, för då stängs den av. Bara att lämna in den igen imorgon med andra ord. + att allt jag hade på datorn innan jag lämnade in den är kvar vilket är konstigt för så är det aldrig så nu undrar jag om dom ens har gjort något?

 

Dessutom har jag blivit jättesjuk, eller sjukare än jag var innan. Har knappt haft någon röst sen lunchen och under sista lektionen fick jag världens migrän. Får se om jag åker till skolan imorgon eller om jag bara åker för att lämna in datorn.

 

Kryckan skrittar bara just nu. Jag tycker det är väldigt mysigt så jag klagar inte egentligen, men jag vill bara veta var felet sitter så vi kan bli klar med detta någon gång. Det är aldrig kul när det blir så att man inte vet var problemet sitter...

Idag hade vi ut Birger för att titta på Kryckan. Han böjer väldigt hårt och vi tänkte att då får vi se hur han ser ut, och att vi skulle behandla var inget snack om trodde vi med tanke på hur halt han var på böjprov i lördags. Men till allas förvåning så markerade han inte alls så mycket idag, det fanns med andra ord inget att behandla. Visst reagerade han, men inte så att man kunde kalla det hälta. Han fick en allmän kortisondos och ska skritta i två veckor typ till återbesök, i samband med det ska även tänderna kollas + att han ska vaccineras.

 

Men nu vet jag inte vad jag ska tro. Vi har aldrig böjt honom direkt efter tävling tidigare så vi vet inte hur han brukar vara, men alltså han kunde ju inte gå då? Han var ju så otroligt jävla halt. För mig är det ett mysterium hur det kunde vara en så stor skillnad. Jag köper inte att han skulle vara fräsch i benen, med tanke på hur halt han var i lördags och hur dåligt han presterade på tävlingsbanan. Men det vi får göra nu är att låta kortisonen verka och se på återbesöket, mamma ska ringa till Ph-vet imorgon och höra vad de har att säga om allt. Vi känner oss bara mer förvirrade efter att ha tagit ut veterinär, vilket vi inte hade räknat med. Jaja, vi ser vad som händer antar jag.

 

 

 

 

Jag behövde några dagar off från bloggen, mest för att jag var/är så himla arg och känner mig så sviken. Imorgon kommer det ut en veterinär till stallet, det kändes bäst då jag inte klarar av kliniker, jag får panik och kräks/svimmar. Bara att höra vad han säger helt enkelt!

 

För två månader sedan tävlade jag senast, för två månader sedan signalerade Kryckan att något inte stod rätt till, för två månader sedan tog jag och mina föräldrar och packade bilen, startade fyra på morgonen, åkte 25 min enkel väg till Timrå för att få svar på våra frågor hos en veterinär som var erfaren, nogrann och som vi kände förtroende för sedan tidigare. För två månader sedan För två månader sedan betalade vi dyra pengar för att utreda min hästs ryggskada som var det enda han hittade. För två månader sedan åkte vi hem till Umeå i tron att vi hade hittat problmet. Nu, två månader senare inser vi hur fel allt blev.

Ända sedan jag satte igång Kryckan har något kännts fel, han har testat mig på ett sätt han aldrig gjort tidigare. Ville inte gå in från hagen, inte gå från stallet när jag ska rida, varit tittig på allt möjligt och det andra med det tredje. Inte alls likt min ponny, som i och för sig har otroligt mycket attityd, men som samtidigt är en så mild och fin ponny som alltid vill göra rätt. Han hoppade oftast, men kändes inte alls lika taggad som innan, men vi tänkte att det bara är för att han inte längre springer ifrån arbetet och har blivit mer välriden.

 

Idag har jag startat två klasser, en LC och en LB. Detta är alltså klasser som han alltid har kunnat hoppa baklänges och med förbundna ögon. LCn var inget märkvärdigt, ett litet bakbensfel på tvåan. Något vem som helst skulle ha ryckt på axlarna åt. Men jag kan inte göra det. Kryckan brukar alltid hoppa decimeter över hindrena i LC, vara stökig och kaxig och framförallt felfri. Men det gick inte att få någon klarhet eftersom det var en så låg klass, så vi efteranmälde en LB för att se hur han uppförde sig.

 

När jag kom ut från banan efter LBn klappade jag om Kryckan ordentligt, mamma kom gående efter och sa ungefär såhär: "Nu får vi sluta analysera låga klasser, ponnyn beter sig jättekonstigt och det är dags att vi ser vad han har att säga." Han hade hoppat ettan fint, rev tvåan för att jag fastnade i handen, rev även trean då han tittade på fotograferna och fokuserade på annat. fyra och fem var bra, sen kom kombinationen. Jag kände hur nervös Kryckan blev, fick världens omtramp in och han hade inte en chans att räcka fram på två språng = stopp. Kom igen och exakt samma sak hände. Där blev jag utesluten på hinderfel, vilket egentligen var fel då man ska bli utesluen när man PASSERAR 16 fel inte när man uppnår det. Men jag orkade inte bråka, jag hade fått de signalerna från min häst som jag behövde.

 

Vi åkte hem till stallet och Lasse (som har stallet) erbjöd sig att böja honom åt oss då han är otroligt erfaren och duktig på skador. Och jävlar. Jag trodde att han skulle vara halt, men inte så halt som han faktiskt var. Jag började gråta när jag såg hur ont han hade och har fortfarande inte slutat. Exakt hur många grader det rörde sig om är oviktigt, men det var på båda fram och det var mycket. Förstår ni hur ont han måste ha haft? Och ändå har han ställt upp för mig och kämpat för att vara mig till lags. Han ställde upp för mig vid många tillfällen idag, han hatar att stanna och jag kan nog räkna alla gånger han gjort det någonsin på två händer. Jag vet ingen häst som har större hjärta än han. Jag skiter i att jag missar resten av denna sösongen, det som gör mig ledsen är att jag inte har märkt att han har försökt säga ifrån och berätta. 

 

Vissa kanske inte skulle ha publicerat detta, men jag måste skriva av mig och nu ligger alla korten på bordet. Och ni som skrattade och pratade om att Kryckan blivit tjurig och tvär. Skrattade åt honom mitt på transportparkeringen, f.u.c.k . y.o.u.

 

 

Kryckan fick jogga längs vägen, for samma lilla runda som jag alltid brukar göra när jag rider ett lättare pass. Den tar inte så lång tid och det är precis det som är meningen. Han var riktigt fin och gjorde det jag bad honom om. Efteråt knoppade jag honom (hör och häpna) jag knoppar aldrig, tror senaste gången jag gjorde det var i finalen i mountain horse i hamre, men det går aldrig bra när jag knoppar så motivationen till det är inte särskilt hög. Men det var mysigt att stå och fläta, även fast det började som en brottningsmatch och precis när han hade lugnat sig så spillde jag ut alla snoddar på golvet. Men efter lite blod, svett och tårar så satt knopparna där dom skulle!

Han var väldigt stark och hade mycket attityd. Han hoppade bra, men mellan hindrena stack han och var allmänt stökig. Varför gör han det? Jo för att jag har låtit honom göra det innan. Allt handlar om en ledarskapsfråga och många gånger ser han nog inte mig som sin ledare. Men den senaste tiden har jag verkligen börjat sätta ned foten på riktigt, det är nog vad som krävs. Tävlingen på lördag blir ett test för att se hur han tar det. Lilla Kryckan, vilken speciell häst han är❤️

Oj så glad jag är nu, vi har nämligen hittat en ny dressyrtränare/halv-medryttare/tillridare. Linnea (vår vanliga medryttare) är utomlands just nu i fem veckor, så detta passar jättebra under tiden hon är borta. Hon heter Anna Hellström och är ridlärare på hippo, hon är ung och väldigt snäll och duktig. Hon har bland annat ridit mycket hos Micke Schultz på hans gård. Min lillasyster rider för henne på ridskolan och hon har även ridit för henne ett fåtal gånger på Kryckan, mamma tyckte att hon var jättebra och att det skulle vara kul att testa. Först visade vi henne rutinerna i stallet, gjorde i ordning Kryckan och for iväg till stöckes ridbana där jag tränade för henne.

 

Träningen gick inte jättebra, det var inte så bra väder, jag red på tränsbettet och Kryckan var ganska spänd. Men jag fick väldigt bra hjälp, hon sa att jag skulle rida exakt som Andrea Waller sa med exakt samma metod, och den vet jag att den funkar eftersom jag har ridit så ända sen vi satte igång han efter ryggskadan (endast använda innerhanden till att leda/ställa och bara rida yttersida i princip). Fick även göra världens bästa övning i trav som blir lite som "terapi" för hästar som Kryckan som alltid är påväg någonstans och ständigt behöver saker att göra för att hålla koncentrationen. Mot slutet blev han så obeskrivligt jävla fin, när han vilar på steget så mycket som han gör då, så tycker jag nästan att han känns seg. Men det är bara det att han äntligen har slutat springa! Kommer självklart fortsätta träna för henne och detta kommer bli jättebra:)

 

Som avslutning fick Anna prova rida honom. Hon förstod precis problemet med honom och vad det är som inte har fungerat hittills. Men hon tyckte även att han är väldigt, väldigt fin och hon tyckte mycket om honom. Hon satte upp ett mål till mig att starta LA dressyr (hahaha) och att hon skulle hjälpa mig att komma dit. Vi pratade även om att hon kan starta lite dressyr med honom bland storhästarna. Men det känns bra att ha ett mål att sträva efter även i dressyren, allt blir väldigt mycket roligare då och Kryckan kommer stärkas otroligt mycket och det kommer jag kunna ha med mig i hoppningen sen!

 

 

Ikväll åker jag som sagt till Spanien så idag har jag en del saker som måste göras. Ska bland annat åka förbi stallet en sväng och sedan måste jag även packa klart, har dock inte så mycket kvar att packa. Jag brukar alltid börja packa sista minuten men den här gången började jag faktiskt packa för någon dag sedan. Antagligen bara en engångsföreteelse, haha. 

 

Igår blev Peppe masserad, han är riden ganska intensivt nu på slutet så massage var nog bra för honom. Idag får han bara gå en stund i skrittmaskinen. 

 

Får se hur mycket jag kommer blogga medan jag är borta, det enda vi kommer göra är ju som att bada och sola och dessutom kommer jag bara ha internet när vi äter på restaurang. Men kanske slänger in något inlägg då och då!

 

Nu var det några dagar sedan jag bloggade men jag har inte gjort så mycket och där av inte heller haft så mycket att blogga om. Men nu tvingar Agnes mig att blogga så det är väl lika bra att göra som hon säger, haha. Sedan senast har det inte hänt så mycket förutom att jag träffade Agnes på stan för lyxshake-dejt för någon dag sedan, varit till stallet och kollat när Peppe blivit riden och idag var jag till sjukgymnasten. That's it liksom. 

 

På onsdag åker jag och mamma till Spanien och jag måste faktiskt säga att det ska bli riktigt skönt efter den värdelösa sommaren jag haft. Förra året var vi nere några veckor senare och då var det riktigt varmt, antar dock att det kommer vara ännu lite varmare nu än när vi var där då. Men man ska inte klaga, det är bättre än sommaren som varit här iallafall! 

 

Imorgon ska jag till tandläkaren på morgonen och sedan måste jag fixa några saker hemma innan jag åker till stallet på kvällen och kollar när Peppe blir riden. Ska även försöka hinna klart att packa imorgon så jag tror inte jag kommer ha så mycket tid över till att blogga! 

 

Ju fler varv jag körde banan, desto finare och lugnare blev han. Sista rundan var riktigt bra. Han hade inte ner någon bom (förutom frambommen på trippeln en gång för att jag missade distansen) och kändes positiv. 

Nu är vi påväg till norrbyskär, min lillebror ska konfirmeras efter att ha varit på läger där i två veckor. När vi kommer hem vid halv fem så far jag direkt till stallet och rider kryckis. Han ska nog bara gå ett lätt pass skulle jag tro. Och ikväll ska jag vara med Oskar igen!

Idag har jag iallafall hopptränat, det gick både bra och dåligt. Kryckan hoppade bra men resten var inget att hänga i julgranen. Det kändes inte som att min ridning var så bra och även om jag försökte så kom jag inte in i samma fokus som jag brukar, 

Vi hoppade en studsserie och en serie med två oxrar och resten studs, kan inte förklara men något sånt. Han var väldigt tittig och ville inte gå längs ens långsidan för där var det en grävmaskin. Jag fick draghjälp av Maja och efter mycket om och men lyckades jag komma fram till studsen. Väl där

gjorde han ett bra jobb. Sen i andra serien skötte han sig också bra, problemet är att han aldrig var tillräckligt tillbaka och på plats innan jsg red in i serien. En gång gjorde han ett vansinneshopp över två av hindrena på en gång och höll på att störta. Men annars skulle jag säga att det gick bra även om jag har en hel del att jobba på!

Idag har jag inte gjort så mycket faktiskt. Gick ner en sväng på stan mitt på dagen och kollade runt lite, men det var inget som fick följa med hem. I eftermiddags åkte jag en kort sväng till stallet och kollade när Peppe blev riden. Körde även bil dit och det första gången jag växlade med armen på 3 veckor, men det gick ganska bra faktiskt! Något skönt att kunna köra bil igen måste jag säga. Har även lyckats få i mina linser själv för första gången på tre veckor, och det är typ som en ny värld. Nu återstår det bara att få ut dom igen, men förhoppningsvis ska det väl gå bra!

 

Annars händer det inte så mycket i mitt liv just nu, ska till sjukgymnasien på måndag och det är väl det enda, haha. Och nu funderar jag faktiskt på att vara tråkig och gå och lägga mig, har ändå inget bättre för mig. 

 

Kryckan har gått markarbete idag. Fokuserade på samma linje med tre räcken där man ska variera mängden galoppsprång som vi gjorde på träningen förra veckan. Sen fick han avsluta med att hoppa nån oxer på 95 cm. Han kändes mjuk och fin så jag är helt okej nöjd även om han kunde ha gått fram bättre, men han blir alltid lite seg när han har gått ute och käkat gräs hela dagen...

Kom hem från sjukhuset för en stund sedan och nu är jag i princip bara hemma och vänder för jag ska snart åka till stallet. Idag fick jag ta bort gipset från armen, det skulle väl egentligen ha tagits av förra veckan men dom hade glömt att kalla mig. Men någon dag mer eller mindre spelade väl ingen större roll. Hur som helst känns det både skönt och jobbigt att gipset är borta. Med gipset gjorde armbågen inte ont vilket den gör utan nu när jag kan röra lite på den. Läkaren sa även att det skulle ta ca 1 månad innan jag kan använda armen som vanligt igen så det kändes ju lite drygt. 

 

Nu ska jag iallafall åka till stallet. Peppe ska ridas idag så jag kollar väl på det innan jag åker hem igen. Kan ju inte göra så mycket och nu när gipset är borta kan jag använda armen ännu mindre. Men det blir väl bättre!

 

Just nu ligger jag i sängen och ska bara se klart filmen som jag började se tidigare ikväll innan jag går och lägger mig. Idag har jag precis som den senaste tiden inte gjort så mycket. Har dock lyckats börja städa rummet (får fortsätta imorgon) och varit i stallet en liten sväng. Peppe fick en välförtjänt vilodag idag efter att ha blivit riden tre dagar i rad, han var ganska mör både i musklerna och huvudet igår så han var nog ganska glad över att få vila idag!

 

Igår var jag och en kompis på bio och såg Paper towns. Trots att jag typ aldrig i hela mitt liv sett så mycket film som i sommar var det ganska kul att göra något annat än ligga hemma. Filmen var även helt okej även om det inte var den bästa som jag sett. Men jag kan väl inte säga att den var dålig!

 

 

Två veckor eller nått, sedan jag bloggade senast..? Kände att det var dags att kika in och meddela att jag fortfarande lever (haha). Hur som helst har det knappt hänt något alls i mitt liv dom senaste två veckorna, jag går fortfarande med en gipsad arm men om jag har tur åker gipset förhoppnngsvis av nästa vecka. Kort och gott kan man säga att jag har spenderat större delen av dom senaste två veckorna i soffan med sällskap av iPaden. Vet inte hur många säsonger av olika serier som jag sett, haha. 

 

Nu ska jag alldeles strax åka till stallet och kolla på när en rider Peppe. Han har vilat i nästan två veckor men håller på att sättas igång igen. Tråkigt nog har jag faktiskt planer på att sälja honom nu, även om han är en jättefin häst så känner jag att vi inte passar ihop. Lite tråkigt, men så är det ibland!