I fredags skedde världens sjunde underverk!

I 3,5 års tid har vi haft enorma problem med Kryckan och hovslagare. På grund av tidigare dåliga erfarenheter då han blivit utsatt för grovt våld i samband med skoning har Kryckan behövt ta stora mängder lugnande preparat för att kunna skos, domosedanet gavs via spruta då det inte gav någon effekt alls annars, då Kryckan var så rädd att det inte hjälpte något alls. Patrik (som hovslagaren hette) och Kryckan gjorde stora framsteg tillsammans och steg för steg gick det att minska mängden domosedan.

För några månader sedan börjsde vi sko Kryckan hemma i stallet, hovslagaren vi använde då (och fortfarande använder) är Sören. Han har på bara några månader gjort underverk med vår livrädda häst. Han är så lugn, mjuk och försiktig med honom att han successivt har lyckats vinna Kryckans förtroende. Vi har fortsatt att trappa ned mängden domosedan och de två senaste skoningarna fick han nästan inget alls.

I fredags hade vi bestämd med Sören att prova sko utan domosedan, endast bomull i öronen (som han alltid har behövt ha). Vi hade otur för precis när Sören dök upp så lyckades Kryckan skaka ur all bomull ur öronen så hörseln inte dämpades något. Då började han som vanligt svettas och skaka så mycket att han nästan tappar balansen, jag hatar att se honom så. Vi lyckades få tillbaka bomullen och när han kände igen Sören var stormen över. Efter det var dramat slut och det gick att sko utan några som helst avbrott, allt flöt på precis som det ska och jag och mamma nästan grinade när den sista hoven var klar. Inga framgångar på tävlingsbanan kan någonsin mätas med den här segern, framstegen Kryckan har gjort utan de senaste åren är verkligen jättestora. Från att hoppa ner i diket vid veterinärbesiktningarna på tävlingsplatser till att kunna skos med endast bomull i öronen. Han är oftast inte blyg för nya människor och har blivit mycket mer social än när han kom. Blir så glad bara av att se honom, min själsfrände och bästa vän❤️




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag heter Agnes Croné, jag är 18 år och bor i Umeå. Jag har en D-ponny som heter Biscuit Gold, men kallas Kryckan. Han blev min i maj 2013. Vi är kvalade MSVB och målet är att debutera under året!

Jag heter Linda Söderholm, jag är 19 år och bor i Umeå. Jag har en storhäst som heter Peppino, men kallas för Peppe. Vi importerade honom från Tyskland november 2013, där har han tävlat upp till 130cm som 6-åring.

Follow on Bloglovin