Agnes och Linda

En sak som är ganska konstig är att jag nästan aldrig har en bra känsla på hoppträningarna med Kryckan. Min ridning funkar inte över huvud taget och han är troligt mycket starkare än han är på tävling eller när jag rider hemma. Jag skämtar inte när jag säger att det kanske har gått bra på två träningar någonsin. Och med det menar jag att jag bara har fått till min ridning på två träningar. Kryckis gör alltid sitt jobb och stannar aldrig.

 

Själva grejen med honom är att man måste låta honom sköta det mesta mellan hindrena, och det har jag inte svårt med. Han vill sköta avsprånget, och det är just när jag försöker blanda mig i det som allt blir pannkaka. Jag vill börja taxera och räkna galoppsprången och påverka för mycket. Ni som var med på träningen i tisdags såg att vi i princip inte kom rätt på ett enda hinder, och det är det som alltid har kännts så lätt innan. Ändå kan jag inte säga att det går dåligt, men jag önskar att jag kunde ge honom bättre förutsättningar.

 

På Irland är Kryckis riden så att han ska ta mycket eget ansvar och tänka själv. Enligt dom så är svenska ryttare för noga med att hästen ska komma rätt, att hästen blir för bekväm. Då så fort den inte kommer rätt så stannar den. Jag vill inte ta bort hans fina bjudning eller språngkurva. Ni skulle bara veta hur rädd jag är för att förtstöra den här hästen. Han är 8 år och så positiv och hinderglad, jag vill så gära hålla kvar det!

 

I helgen ska jag hoppa LB+5 och LA i Skellefteå. Jag ska inte ha några som helst krav på resultat eller så, utan bara hitta ett bra flyt mellan hindrena. Och inte glömma att ha kul med min bästavän, som är det finaste jag har♥