Agnes och Linda

Igår fick vi jobba mycket med sits, eftergift och anridning på hinder. Vi började med att rida alla på en volt där vi gjorde tempoväxlingar för att få hästarna lydiga. Kryckan var jättefin och lyssnade riktigt bra!

 

Sen hoppade vi två kombinationer (räcke, räcke) som stod på kortsidan av medellinjen. Man skulle som hoppa lite på serpentinbågar om ni fattar vad jag menar, är sämst på att förklara.. Första gången red jag en sjukt dålig väg, men Kryckan stannar ju inte utan hoppar rakt igenom hindret. Tar om och kommer i samma läge, tar om en gång till och likadant igen. Blir så less när jag inte lär mig av misstagen utan gör samma fel hela tiden.

 

Sen hoppade vi en av kombinationerna och vände tillbaka och hoppade en trippel som höjdes en decimeter åt gången. Kom fel in på kombinationen någon gång, men annars kändes det bra. Trippeln slutade på 1.20 och han hoppade riktigt fint! Får bara så dåligt samvete när jag sätter honom i skiten hela, hela tiden. Han är så fin och jag vill inte förstöra det...

 

Men efter träningen så kollade Eva på våran sadel, den är ju helt sne! Om man kollar på den framifrån så är det en sjuk nivåskillnad. Att vi inte har sett det tidigare? Den måste in och stoppas om, mamma skulle ringa runt redan idag. Jag kan tävla på den i helgen, men den måste in så snart som möjligt. Nu vet jag iallafall anledningen till att jag alltid hamnar på högersidan av hästen, innan har jag alltid trott att det är jag som är sne.