Jag och Kryckan del 5
Två veckor efter hemmatävlingen så var det tänkt att bli första inomhustävlingen på hippo. Men de hade misstänkt kvarka, så tävlingen fick ställas in. Dock hade Stöcke fixat en tvådagarsträning för Micke Schultz istället, vilket var riktigt bra! Den träningen gick verkligen inte alls bra. Krykckan var ganska fin halva första träningen, men sen blev han helt konstig. Tog bettet och sprang, körde ner huvudet, sparkade och bara sket i mig Jag trodde att det berodde på mungipan. Dock var var han knappt i bommarna ändå, tur han är kvick i fötterna.
Dag 2 var det banträning, valde att inte hoppa högre än 1 m eftersom det var första inneträningen och han hade inte varit sig själv dagen innan. Vi hade bettslat upp till pelham och visst var det bättre, men han sparkade fortfarande. Det trillade mycket fler bommar än det brukar göra när Kryckan hoppar, han som alltid är så rädd om sig och aldrig river när det inte är så högt. Något var definitivt fel, men det tog ett tag innan vi insåg det..
Ni ser ju själva, inte alls lik sig på någon av filmerna...
Efter träningen fick han skritta i 1,5 vecka eftersom vi tänkte att han kunde ha sträckt sig. Men när vi for in och red (på hack eftersom mungipan fortfarande var dålig) så sparkade han fortfarande jättemycket och gick knappt att stanna i galoppen. Mamma fick ställa sig framför honom för han bara körde ner huvudet och sket fullständigt i allt jag gjorde. Vi strök klubbisen på hippo och bokade tid på kliniken istället.
Hos kliniken så markerade han på båda kotorna fram, men veterinären trodde även att det kunde vara något mer så vi valde att röntga för säkerhets skull. Och vilken tur att vi gjorde det. Vi hittade en ganska stor lös benbit i höger framkota, som han hade haft sen han föddes. Den har han gått och avlastat i 8 år, och hade därför även ont i andra kotan. Helt otroligt att han fortfarande hoppade så bra som han gjorde!
Efter lite om och men, för och nackdelar, bestämde vi oss för att göra operationen. Det kanske låter som ett lätt beslut, men det fanns ganska många saker som skulle kollas. Men går inte in på det nu. Mamma körde ut honom till kliniken på morgonen den 13 november, och sen hämtade vi honom på kvällen. Allt hade gått jättebra även om han hade fått ett sår ovanför ögat när dom sövde ner honom. Min fina, fina ponny♥
Nu har det gått 3,5 vecka sedan operationen, och vi är halvvägs igenom skritten eller vad man ska säga. Här är igångsättningsschemat som vi ska följa. Veckorna är räknade från operationen
v.1-2- boxvila/utebox max 4x4m, skritt i 10 min två gånger om dagen.
v.3-4- boxvila/utebox max 4x4m, skritt i 20 min två gånger om dagen.
v.5-6- boxvila/utebox max 4x4m, skritt i 30 min två gånger om dagen.
v.7- travarbete påbörjas.
Vi skulle kunna rida travbommar åtta veckor efter operationen, men vi får se. Han börjar bli riktigt less och har mycket överskottsenergi, vilket har gjort att han testar oss en del när vi leder honom. Men han är världens bästa iallafall. Vi hade tänkt försöka hinna igång lagom till 2014s första tävling som är v.8 i februari, men det blir inga höga klasser. Huvudsaken är att han blir bra igen!
Tack bästa Kryckan för att du finns, vad skulle jag göra utan dig?♥
Sådärja, det var alla delarna! Jag har ju inte ens haft honom i ett år, men detta är iallafall våra 7 månader tillsammans:)
Kommentarer
Trackback
Jag heter Agnes Croné, jag är 18 år och bor i Umeå. Jag har en D-ponny som heter Biscuit Gold, men kallas Kryckan. Han blev min i maj 2013. Vi är kvalade MSVB och målet är att debutera under året!
Jag heter Linda Söderholm, jag är 19 år och bor i Umeå. Jag har en storhäst som heter Peppino, men kallas för Peppe. Vi importerade honom från Tyskland november 2013, där har han tävlat upp till 130cm som 6-åring.