Agnes och Linda

Sådärja nu är vi tillbaka i Umeå efter en händelserik, sorglig, men spännande helg. Olle stod helt stilla på väg ner, han fick gå ut en gång och röra på sig. Annars märkte man inte ens att han var bak i transporten, så tyst var han! När vi började närma oss Teres stall så körde vi fel väldigt många gånger, men till slut kom vi fram och fick ställa in Olle i en box bredvid Cracker som hade kommit någon timma tidigare.

 

Sen tog vi ut Cracker i hagen, han sprang runt som en galning och var hur pigg och glad som helst. Måste säga att det fortfarande var kärlek vid första ögonkastet. Det bara skriker Agnes om honom, iallafall än så länge. De har redan grönt gräs nere i Linköping, så Olle fick gå ut på en åker och äta lite. Han var som ett barn på julafton, helt överlycklig! Efter att ha pratat med Teres och hennes mamma en stund så åkte vi hem till "vandrarhemmet" eller vad man nu ska kalla det..

 

Det var som ett sovrum, ett gemensamt kök, en toa och en gemensam dusch. Sen funkade inte lampan i duschen, min säng höll på att ramla ihop när jag skulle lägga mig i den, och sist men inte minst så fanns det ingen ung så vi fick göra våra pizzor i micron............ inte den bästa natten i mitt liv kan jag lova..

 

Dagen efter provade vi först Olles hoppsadel på Cracker, den kan han ha iallafall just nu om vi har padd. Annars blir den för stor. Sen gick jag ut till Olle i hagen för att säga hejdå till honom, mamma kom efter en stund. Kan inte beskriva känslan, så jag tänker inte ens försöka. Jag kommer sakna honom något så otroligt mycket, men han får det bra där nere. Dom har 20 grader redan nu, vilket passar honom perfekt. Innan mamma kom ner så hade hon lastat Cracker, som bara gick rakt in. Sen åkte vi.

 

Min hjälte till ponny är ännu bättre än vi trodde att han skulle vara. Han stod helt stilla, åt, drack jättemycket och ville alltid gosa. Sen var han otroligt cool i alla lägen, men en sak som han och Olle har gemensamt är att båda hoppar över vattepölar! Skrattade ihjäl mig under promenaden. En riktigt fin ponny iallafall!

 

Det visade sig att han tycker att det är lite läskigt att backa ut ur transporten. När vi skulle lasta av honom under resan så råkade han ramla av rampen och fick ett litet sår, men det är bara ytligt occh inget att tänka på. Men vi tvättade ändå rent det. Han har nog mest åkt buss i sitt liv, men han vänjer sig säkert snart vid transporter!

 

Men nu har jag pratat klart och ska istället slänga in lite bilder. De tre översta är fotade av Teres :)