Agnes och Linda

Idag efter skolan har jag och mamma varit och hämtat Kryckan på kliniken. Han har fått operera bort en lös benbit från höger framkota. Den har han haft sen han föddes, så han har alltså tävlat med den i 8 år. Men jag tror (och hoppas) att det är först nu som han har fått så pass ont att han visar det. Han bytte ägare ganska mycket de sista åren innan han kom till oss, och då har han alltid varit fräsch på besiktningarna. Det var han när vi köpte honom också. Men min fina ponny visar det alltså inte genom att stanna, utan genom att sparka. För jag hade samma känsla på hindrena på Micke-träningen, som jag hade i t.ex. Skellefteå.

 

Jag kan inte säga det tilräckligt många gånger. Om hästen beter sig annorlunda mot vad den brukar, kolla upp den! Det hade varit så lätt att säga "äsch han testar mig bara, han hoppar ju lika bra?", men jag kände i hela kroppen att det inte var så. Han blir inte arg som alla andra sa, för Kryckan är inte någon tjurig ponny. Det är jag som är hans ryttare, och som känner honom allra bäst. Sparkarna och att dra iväg efter hindrena var hans sätt att visa att något var fel..

 

Men operationen gick iallafall jättebra! Den gick till precis på samma sätt som man alltid såg på TV när man var liten. Alltså att han sövs ner och transporteras på en matta till operationsbordet. Nu ska han egentligen ha boxvila i någon månad, men Kryckan ska få gå i en liten sjukhage halva dagarna eftersom vi vet att han kommer få psykbryt av att stå inne så länge. Under den första tiden ska han gå promenad i 10 min två gånger om dagen. Stygnen ska bort om två veckor, och om en vecka ska jag och mamma byta bandaget.

 

Förhoppningsvis är vi tillbaka på tävlingsbanan lagom till hippos tävling i slutet av februari, även om vi kanske inte hoppar LA. Man kan ju alltid åka och hoppa någon LC!

 

Det kommer inte bli lätt för Kryckan att få röra sig så lite, men vi ska se att det löser sig. Men vi klarar av detta tillsammans♥