Agnes och Linda

Jag har extremt höga krav på mig själv. Det kanske inte märks så mycket här på bloggen, men det har jag verkligen. Om jag är nervös inför en tävling så är det inte för att det är en svår bana, höga hinder, eller något annat som en normal människa skulle vara nervös för. Jag blir nervös för att bli besviken. Känslan av att gå ut från banan och känna hur dåligt allt var och hur missnöjd man är, kan vara den värsta känslan jag vet. 

 

Sen är jag också nervös för att sätta Kryckan i skiten. Han är en ponny som ställer upp till 110% inne på banan, han har aldrig stannat på ett hinder och det säger ju en hel del. Jag är så noga med att allt ska vara en positiv upplevelse för honom, att jag glömmer en massa annat som också är viktigt.

 

Och när jag väl har gjort en tabbe inne på banan, så kan jag vara älta över det i flera månader. Ett exempel är LA debuten i Nordmaling där det gick alldeles för fort in i kombinationen som var sista hindret, och bommen föll. Jag blir fortfarande irriterad så fort jag tänker på det, och det var i början av Juli. Vi hade lätt kunnat vara färdigkvalade till MSVB nu om inte jag har missat chanserna. Jag rider bra tills jag ser mållinjen, som vi brukar säga.

 

 

Eller i Skelelfteå i LB+5an när jag glömde vägen, fick lägga en volt och fick 6 fel. Det jag blev sur för var att det såg ut som att vi hade fått ett stopp i resultatlistan. Hade jag inte behövt lägga volten så hade jag vunnit, eftersom jag enda nollan på hinder. Klockren runda annars, sjukt onödigt.. Kommer förmodligen aldrig släppa detta, även om vi nollade och vann LAn efteråt.

 

Så egentligen är jag nervös för mig själv, och hur sjukt är inte det? Jag måste vara snällare med mig själv och tillåta mig själv att göra misstag. Jag har haft min 8-åriga ponny i 5 månader, exakt på dagen. Det är inte nu vi ska vara bäst, för vi har två säsonger kvar att ha roligt på och göra det vi älskar. Resten av 2013 lovar jag mig själv att inte hänga upp mig på dåliga resultat, utan ta allt som erfarenheter. Det får gå som det går helt enkelt, huvudsaken är att jag gör mitt bästa och har roligt under tiden!