Agnes och Linda

"I Helsingborg kombinerade man hoppning för ponny och stor häst. Jag var där på söndagen med min tioåring och jag var där i alldeles för god tid. Det innebar att jag kunde ägna en dryg timme åt att titta på den medelsvåra klassen. Det var synnerligen nyttigt att med egna ögon se hur standarden är på ponnyryttarna, särskilt som det (enligt tävlingsledare Tomas Hammar) handlade om SM-kval.

Vad jag såg var en orgie i dålig ridning. Jag blev förfärad över alla dessa barn på heta, importerade ”hoppmaskiner” där väldigt få visade någon som helst riktig ridning. Det handlade mest om att dra i tyglarna, utan skänkelunderstöd, och skärrade ponnyer. Intrycken i Helsingborg spädde ytterligare på min mening att stilbedömning borde bli ett obligatorium för ponnyekipagen. Det behövs grundutbildning av barnen och jag hoppas att hoppningens måldokument ”Hoppsporten Vill” verkligen når ner i ponnyleden".

Det här lilla stycket i artikeln som ni hittar HÄR, gjorde mig riktigt besviken. Vem är den här personen att sitta och dömma ut ponnyryttarna på det här sättet? Vem rider egentligen perfekt vid 11 års ålder? I den åldern är ridningen fortfarande en rolig hobby och det funkar inte att vuxna som är fyra gånger deras ålder ska sitta och dra ner deras insatser och såga dom tills det inte finns nått självförtroende kvar. Alla kan inte rida som Luciana Diniz. Jag skulle verkligen vilja se den här personen gå fram till den regerande europamästaren, Roger Yves Bost, och säga till honom att han har ostabilt skänkelläge. 

Klart att det finns barn som bara far runt, men ingen kommer att rida så livet ut. Det funkar inte på storhäst och det kommer barnen förr eller senare att inse. Tycker att alla vuxna så kallade experter ska kliva upp ur sandlådan och öppna ögonen. Istället för att trångsynt se den lilla procenten av barn som flängrider, så måste de se de 99 procenten som är jätteduktiga. Låt barnen vara barn och framför allt, sluta dra alla över en kant.

Jag, nyss fyllt 12, på en "importerad hoppmaskin". Långt ifrån perfekt ridning, men jag LÄRDE MIG, för jag fick beröm för det jag gjorde bra, istället för att bli sågad för det jag inte gjorde bra. Tack för mig.