Agnes och Linda

Efter dagens rundor ligger motivationen på noll så vi har därför valt att stryka morgondagens klass och låta honom vila istället. Den här helgen har vi haft 28 fel i rivningar, vilket jag tror är rekord i fel för oss hittills på en helg. Imorgon/ikväll kommer även det mest känsloladdade inlägget jag någonsin har skrivit på den här bloggen...

 

Den här klassen var bed A med stil. Alltså hade tiden ingen betydelse alls. Kryckan var riktigt fin på framhoppningen så jag gick in på banan med en helt okej känsla. Fick okej språng på 1an och 2an, fick ett onödigt bakbensfel på 3an då det varet ett plattsprång. Exakt likadant fel som han har haft mycket av i år. Dom där bakbenen. Sen hoppade han fint resten av banan fram till sista linjen. Där fläskar jag iväg honom stort på räcket och får inte riktigt plats i kombinationen som kom efter. Så rev utsprånget, alltså sista hindret. Tar på mig det helt! Inget större fel på rundan i övrigt, trots 8 fel. Det är det som känns lite sådär...

Tänkte att det skulle synas att 6an är en mur, men ser att jag inte lyckades haha...

Hade helt missbedömt tiden till den här klassen, och hoppade upp när jag skulle in på framhoppningen. Tur Kryckan hade gått en klass innan säger jag bara.

 

Började med att riva 1an, ja jag vet. Ett räcke på kortsidan som jag kom bra på, men bommen föll. Sen hoppade han jättefint fram tills efter 7an där jag får korsgalopp så jag river även 8a. Sen fastnar jag i handen på linjen, rider på ett språng mer än jag hade planerat när jag gick banan, och river den också. Trots det var detta verkligen ingen dålig runda, tvärt om. Jag kortade upp vägarna och hade en helt okej tid. Ettan var Kryckans fel, men jag tar på mig båda dom andra nedslagen helt.