17 år i staden
Äntligen äntligen äntligen är jag 17 precis som nästan alla andra! Vi har inte firat nått alls utan vi väntar med de tills söndag. Har åkt bil sen åtta i morse och har 20 minuter kvar lite drygt. När vi kommer fram ska Kryckan få en promenad och sen ska jag jogga honom en kort stund.
Kryckan är verkligen världens bästa. Han har inte klagat något alls under hela resan (de gör han aldrig), han är alltid så lättsam att ha med sig!
Kommentarer
Trackback