Agnes och Linda

Han var en klocka på framridningen precis som igår. Går in på banan och travar runt. Hoppar fint på första, kommer galet nära tvåan men klarar den eftersom Kryckan är en ängel. På linjen mot trean böev han jättelång och precis i anridningen så panik drar jag i tyglarna så att han måste hoppa rakt upp i luften och river. På fyran red jag först iväg honom och hoppade sen före med överlever så vi brakade igenom översta bommen. Sen gick väl linjen 5-6ab okej även om jag red på ett språng mer än jag hade tänkt så att han böev kort och studsig. Sen lyckades jag ha korsgalopp hela vägen till 7an som var banans största hinder men han hoppade bra ändå. Mot åttan tryckte jag av sista språnget så han hade ju inte en chans att klara räcker. 

Avslutade genom att komma jättejättenära 9a och tappade balansen rejält men klarade b ändå. Hjälmen for ner över ögonen så jag hoppade 10 utan att se nått alls, ett gigantiskt språng blev det.

Som ni hör så är det inga skitpet det handlar om, nu snackar vi nästan kraschar. Jag vill inte att någon tror att detta var Kryckans fel över huvud taget, vill verlkligen klargöra att jag aldrig har ridit såhär dåligt någonsin. Men det är inte så lätt när Sveriges före detta landslagstränare och Louise Haga sitter och ska berömma allt du gör och hur fint du rider. Jag hade behövt göra världens största halvhalt, men vågade inte då det hade dragit ner mina poäng jättemycket. Lätt att vara efterklok.

Men ni får se filmen när jag kommer hem, då ska jag även skriva ett ordentligt åsiktsinlägg om vad jag tycker om bedömningssporter och att jag tycker att jag fick rätt orättvisa poäng igår. Godnatt.