Agnes och Linda

I förrgår åkte jag och mamma till hippo med Kryckan och körde styrkehoppning, på pelham eftersom han måste bromsas utan att jag har så mycket i handen. Han var riktigt lösgjord i sidorna redan när jag red fram, nästan lite seg. Men jag tror att det är som mamma säger, att jag är så van vid att han springer att jag blir lite lost när han inte gör det. Sen hoppade vi lite småhinder på 70 cm, bara styra runt och låta honom hoppa igenom kroppen i ett lugnt tempo. Det tog ett tag innan jag hittade känslan i galoppen, men Kryckan gjorde det han skulle. 

 

Sen tog vi upp ett räcke och en oxer till en meter. Första gången ville jag jaga iväg honom lite eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska göra på pelham och det lätt blir för mycket halvhalter. Sen insåg jag att det var styrkehoppning och att han inte behöver ha hur mycket fart som helst för LB höjd. Då hade jag istället samma tempo som när jag hoppade småhindrena, och lät honom sköta jobbet själv. Då gick det så otroligt bra, tror att jag har tappat känslan lite den senaste tiden av hur Kryckan vill bli riden. Men att jag hittade tillbaka delvis nu! Även om hindrena inte var höga och jag hade fel bett så kändes det som ett steg framåt i hoppningen:)