Agnes och Linda

Igår åkte jag och mamma hem till Lena och dressyrtränade, har inte tränat för henne på evigheter eftersom det har varit tappskor osv som har kommit ivägen. Det var mörkt och iskallt och jag var verkligen inte taggad på utomhusträning haha. Vi jobbade bara med vänstersidan, och gjorde olika övningar för att försöka lossa den. Lena behöver typ bara vara närvarande för att allt ska gå bättre känns det som. Hon ser alla misstag man gör och säger alltid så bra saker.

 

När jag började komma åt vänstersidan så blev Kryckan jättearg. Han körde huvudet rakt upp och for iväg i galopp så fort jag la på vänsterskänkelt. Men stundvis kunde han släppa och bli huur fin som helst, och sen i nästa sekund bli tjurig igen. Bara att kriga på även när varje muskel i kroppen skriker, för varje steg han tar så kommer man närmare. När han kändes ganska fin så bröt vi av och travade en stund, och sen när vi fattade galopp igen så var han som en helt ny häst! Då kände vi att den bästa belöningen vi kunde ge honom var att låta honom trava av, och även då var han klockren. Avbrottet till skritt var minst en 9a också tydligen:)

 

Anledningen till att jag älskar Lenas träningar är att man alltid får ut så mycket. Det går nästan aldrig bra i början av träningen, men man lär sig så extremt mycket och man får alltid med sig så mycket. Hon är stenhård men peppande och det är en jättebra kombination! Jag har tränar för henne till och från sedan 2010 och alltid varit nöjd, har ni inte testat träna för henne så borde ni verkligen göra det!