När orden inte riktigt räcker till
Idag var en sån där skit dag som man bara vill glömma. Känner bara för att gräva ner mig under en sten och aldrig mer komma upp. Typ exakt så.
Hade en bra runda i LB, bara den lilla detaljen att tre bommar föll. Tre bommar. I grunden. Alla var en liiiiiiiiiiten touch med bakbenen, och alla var räcken. Jag kan inte säga att det var mitt fel här faktiskt.
I LAn var det bättre. Fick dåligt språng på 2an men han räddade mig. Rev 3b som var ett räcke helt utan anledning. Han fick inte trångt och jag red bra in i kombinationen. Sen rev jag även 4an utan anledning, samma lilla touch med bakbenen. Sen var han nolla resten av banan så vi stannade på 8 fel.
Jag kan köpa att ha en massa bommar ner, om jag känner att det finns en anledning till att bommarna faller, men det fanns det inte idag. Vi ska ta tempen på honom imorgon ifall han har feber, han kändes nämligen lite matt. Han kan även ha träningsverk sen i veckan.
Nej jag orkar inte detta just nu, torka tårarna och gör ett nytt försök imorgon.
Sen hörde jag hur en person pratade om mig, eller egentligen om Kryckan. Det var nått i stil med "äntligen fick dom ner lite bommar" men jag är inte säker. Så himla tråkigt att folk har den attityden, så mycket falskhet det finns i den här sporten. Blir mörkrädd.
Kommentarer
Trackback
Jag heter Agnes Croné, jag är 18 år och bor i Umeå. Jag har en D-ponny som heter Biscuit Gold, men kallas Kryckan. Han blev min i maj 2013. Vi är kvalade MSVB och målet är att debutera under året!
Jag heter Linda Söderholm, jag är 19 år och bor i Umeå. Jag har en storhäst som heter Peppino, men kallas för Peppe. Vi importerade honom från Tyskland november 2013, där har han tävlat upp till 130cm som 6-åring.