Agnes och Linda

Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga mer än att jag är tacksam för att jag lever. Har aldrig haft ett så brutalt tempo i hela mitt liv faktiskt. Det säger en del att vi var två med ett ner i grunden, och trots att jag och Kryckan tog ut svängarna så var vi 10 sekunder snabbare än den andra tjejen. Han sög tag i hindren och då är det inte så mycket jag kan göra. På linjen 6-7 som var relaterad sex språng så gick han på fem språng och fick med sig frambommen (??). Ni får se på filmen sen så förstår ni vad jag menar, för detta  är bland det sjukaste jag har varit med om faktiskt..

 

Den här rundan var bättre då han tog hindrena på större allvar nu. Rev 2an då starten stod precis där jag hade tänkt rida och därför fick jag lämna spåret tidigare än jag ville, Kryckan fick då korsgalopp och en liten touch räckte för att bommen skulle falla. Sen gick allt bra fram tills 9ab. Jag tog halvhalten för tidigt och Kryckan flyger iväg alldeles för tidigt och får med sig frambommen igen. Magisk som han är så tog han dog över B även denna gången och jag har ingen aning om hur. 10 gick bra men sen till sista hindret som var ett plank som säkert 50% av ekipagen rev, så red jag iväg honom men han trampade om och knäade ner bommen.

 

Pratade ganska länge med Mia efteråt och kom fram till att jag ska hoppa avd.B imorgon. Tror jag slappnar av mer då och det är helt klart värt att prova då detta är en mental låsning hos mig. Nu har vi precis tagit en kvällspromenad med Kryckan och gett han mat, så nu ska vi äta middag med alla från stöcke:)