Hur trött som helst
Der blir ett himla snabbt inlägg nu för snart svimmar jag av trötthet. Jag joggade Kryckan längs vägen idag då underlaget fick godkänt för en gångs skull. Tog tränsbettet och det var så himla underbart, tänk om hans mungipor höll för att hoppa på det. Han kändes iallafall pigg och glad även om han blev lite väl pigg på vägen hem. Men hur som helst ska jag försöka rida oftare på tränsbett numera!
Satt och myste med han ganska länge medan jag väntade på mamma, min fina ponny.
Kommentarer
Trackback