Agnes och Linda

Hahahaha jag vet inte ens vad jag ska säga, mer än att min häst är så jävla sjuk på så många nivåer- både bra och dåligt. Johanna skrev till mig igår och sa att hon hade ett bett som jag borde prova, och hon kom faktiskt ut idag innan träningen så att jag kunde känna på det en stund. Och jag höll på att dö haha, för det funkade så himla himla bra!! Helt jävla sjukt verkligen!!! Jag får precis lagom stöd, han blir inte stark och jag får igenom mina halvhalter utan att han blir studsig. Det är en rak gummijaktstång som jag satte en deltatygel på! Han hoppade riktigt fint första varvet på banan på 80-90 cm och sen höjdes den till 1 meter. Där flöt hela banan på hur bra som helst till 8an (ni ser på banskissen) som stod nästan i kombinationen. Hästarna hade ingen chans i världen att se den förrän man vände upp och då hade man typ ett språng kvar till avsprånget. Kryckan såg inte hindret och jag kände att "nej helvete det här går inte" och försökte bromsa undan, men han hoppade ändå och vi landade rakt i hinderstöden. Jag landade på nacken och slog ihjäl mig typ. Satan så ont det gjorde.

 

Vilade en stund och hoppade sedan upp igen. Jag var just vid tillfället väldigt orolig för Kryckan, men han såg ut som att inget hade hänt. Eventuellt hade han fått en smäll på ett bakben då han blev lite överrörlig där, men så brukar han bli när han blir upphetsad eller vad man ska säga. Tog ner hindrena lite och hoppade 1,2,4 och 5 innan jag gav mig. Han hoppade fint och var lika taggad som han alltid är- Störda älsakde lilla häst, ibland är det tillåtet att stanna faktiskt...