Agnes och Linda

Hahahahaha. Vi hade inte förstått att grupp 2 skulle hoppa innan grupp 1 på d-ponny då c-ponnysarna gjorde tvärt om. Så då satt jag på läkraren och tog de launa och då ringer mamma och säger att jag får gå in på framridningen. Kryckan står i transporten med stalltäcke, back on track och käkar hö. Ja ni hör ju. Blev en snabb framridning och några språng, han hoppade bara fint. Gick in på banan och gjorde en bra runda. Kryckan var lydig och med mig, han tog hindrena på allvar även om jag fick passa honom en del. Dock blir jag så himla less på mig själv då jag inte lät hobom gå fram till någon funktionär innan. För jag höll inte på att få honom över första hindret då han tittade så mycket på flaggern. Han gör alltid så inomhus och jag fattar inte varför. Det räckte till en vinst iallafall då jag var den enda dubbelnollan. Min fina ponny som går in och levererar seger efter endast 15 minuters framridning och framhoppning.

 

Kryckan gjorde allt rätt, jag gjorde allt fel. Det är inte okej att rida såhär dåligt faktiskt, det ska inte hända. Jag satt bara och drog han i munnen, satte honom i skiten, styrde in i hinderstöd och allt var ganska kaos, så jag utgick. Ville bara inte utsätta honom för en massa dåliga språng när jag var okoncentrerad, jag vill s¨gärna ha den där nollan så då blir det bara fel. Hålla nerverna i styr är lätt att säga men svårt att lyckas med.

 

Men det är faktiskt okej att det gick som det gick i LAn ändå. Han har inte gått en LA sen DMet i september, och innan dess var senaste LAn i maj. Vi måste hitta tillbaka känslan, så då är det perfekt med två dagars Micke-träning nästa helg samt tävling igen om två veckor då jag hoppar LA, LB, LA. Det blir nog bra detta!

 

Ignorera min fina knopp som jag gjorde på fem minuter haha. Vi hann inte sätta på luvan i all stress...