Vilken jävla dag
Frågan är hur mycket som kan få fel på kanske tre timmar? Orkar inte gå in på några detaljer, men kan säga så att pappa körde fast med bilen precis innan min träning och jag hade mina saker i bilen. Det blev ett litet marathonlopp med sakerna och stressa på träningen. Min astmamedicin blev självklart kvar i bilen och därför kunde jag nästan inte andas under hela träningen. Känslan av att hoppa en bana och känna att man inte får någon luft över huvud taget när man andas in för det känns som det sitter en tennisboll i luftröret, är det äckligaste som finns. Mina ben skadade och jag kunde knappt stå upp när jag pratade med Micke efter, och så fort vi kom in i tävlingsstallet gick jag helt in i väggen. Satt i Kryckans box och grät helt hejdlöst och det är inte likt mig alls....
Kan inte påstå att träningen gick dåligt alls, Kryckan hade lite väl mycket attityd och blev stundvis lite istadig och kunde stanna mitt i galoppen om han tyckte jag tog en för grov förhållning. Men han hoppade fint och lyssnade helt okej. Som Micke säger, hoppningen har alltid varit hans minsta problem. Morgondagens träning bjuder på en svår bana tydligen så det är bara att bryta ihop och komma igen. Skulle inte tro att jag hoppar något högt utan vill bara försöka hitta tillbaka till en bra rytm.
Under resten av kvällen ska jag bara ligga och se världscupen som börjar om 10 minuter ungefär. Skulle behöva en paus från i princip allt, för just nu är jag nere på botten.
Kommentarer
Trackback