Agnes och Linda

Sen var det dags för sadelprovning. Jag tycker inte om att köpa ny sadel då jag alltid känner mig så vilsen om jag inte sitter i min egen haha, det var alltså en himla tur för mig att vi fick behålla den vi redan har! Dock köpte vi till en fårskinnspadd som ska lyfta upp sadeln lite bak.

Sen höll Andrea Waller lite ridlektion för mig. Detta var faktiskt första gången efter veterinärbesöken som jag red Kryckan. Det kanske låter klyschigt, men satan i gatan vilken jäkla skillnad! Han gick inte och krullade ihop sig, utan kom fram med näsan och det har jag jobbat med i evigheter. I galoppen i höger varv började jag nästan gråta, tårarna var inte långt borta. Jag kunde galoppera honom runt spåret i lätt sits, sätta mig ner och lägga volter utan en enda spark eller att han bytte galopp. I vänster varv var han desto mer besvärad, men Waller sa att det inte berodde på smärta i ryggen, utan på att vänster är hans sämre varv, och stumhet i vänstervarvet är ju ingen nyhet direkt. Hon hjälpte mig med hur jag ska få Kryckan att ta mer ansvar, alltså inte bara springa på och låta mig bromsa och reglera hela tiden. Han slutade sparka efter ett tag vilket bekräftade det vi tänkte innan. Jag ska inte vara rädd för att låta honom springa, utan sitta tillbaka och förhålla på innertygeln istället för ytter. Det funkade riktigt bra tillslut även om det förmodligen såg helt sjukt ut där ett tag då jag for runt som en dåre på volten hahahah. Hon tror att jag kommer ha en helt annan ponny inom två månader om jag fortsätter såhär. Dessutom fick Kryckis otroligt mycket beröm för sitt steg återigen, min fina lilla Krycka!