Agnes och Linda

Ja jag lever faktiskt. Har haft väldigt mycket i skolan så bloggen har hamnat i andra hand. Kryckan var iallafall på återbesök i måndags och det gick bra tycker jag, vi fick iallafall vägledning i hur vi ska fortsätta och det var precis vad vi behövde. Det var fortfarande aktivt på vänstern så han fick två veckors skritt till innan han får börja trava, dock känner vi att vi inte har någon anledning att stressa så han kommer skritta uppsuttet i ytterligare två veckor bara för att varför inte? Sen togs stygnen även bort och såren tvättades rena och bandagerades om. Han fick även utskrivet antibiotika som han ska käka i ca en vecka.

 

Idag tog vi av bandaget, tvättade och la om det. Kryckan har blivit så otroligt duktig och står nästan helt stilla när man grejar med såret. Förut fick mamma bremsa, hålla i huvudet och ha kedjegrimskaft medans jag kanske hade max 30 sekunder på mig att få till kompressen, gasbindan, bommull och ytterligare ett lager gasbinda. Jag har fotat såren varje gång vi har tagit av bandagen men detta är första gången jag känner att det går att lägga upp en bild. Det är nästan helt ihopläkt nu, endast lite öppet i mitten även om det inte är sådär rött i verkligheten, eftersom det nyss var tvättat med koksaltslösning på bilderna. Det känns som att jag äntligen kan se ljuset i slutet av tunneln av dessa griffelbensfrakturer, ska fira rejält sen när bandagen åkt av för gott!

 

 

Vänster <-----------------------------------------------------------> Höger