Min och Olles tid tillsammans del 6
Under vintern hade vi haft ut massör varje tisdag i kanske 1,5 månad. Hon hade inte hittat något speciellt, bara lite småsaker som inte skulle påverka så mycket i hoppningen. Vi hade fått lite övningar som vi skulle göra med Olle före och efter ridning. Men vi märkte ingen skillnad på honom.
När vi satte igång Olle efter den lilla skadan han fick så började vi tänka på ett klubbyte. Vi ringde till stöcke pf, som jag ridit hos innan. Vi bestämde oss ganska snabbt och fick komma och träna med dom. Den träningen kan vara den mest kaosade jag träningen någonsin, Olle studsade runt, bockade och stannade på hinder som typ gick till knäna på honom. Dessutom var det hagelstorm. Det fanns som ingen glädje i sprången. Vi fick jättebra hjälp av Sussi och tänkte att det bara var första uteträningen.
Vi tränade också för Eva Jonsson igen, då hoppade vi inte alls högt utan bara för att känna igenom allt eftersom det hade gått så dåligt veckan innan. Det enda jag minns är att jag fick jaga honom runt hela banan och att han stannade några gånger helt utan anledning.
I slutet av maj åkte vi till Kågedalen och hoppade årets enda tävling. Det gick verkligen inte bra. Jag hoppade Ld, Lc eftersom det inte hade kännts bra på träningarna. I Ld fick jag ett konstigt stopp på 2an och sen höll han på att stanna på sista också. I Lc fick vi en bättre runda men rev 6an. Kom ganska djupt i svängen och Olle hann inte riktigt få upp fötterna. Jag var inte nöjd, för jag hade inte känslan av att Olle tyckte att hoppning var kul längre.
På onsdagen efter tävlingen var Olle tjock i senan på höger fram. Vi strök oss från kommande helgs klasser på surf och bokade tid hos vetrinären. Jag visste någonstans i bakhuvudet att det var en senskada, så egentligen borde jag inte ha blivit så chockad som jag blev. Vetrinären som pratade om hur lång tid allt skulle ta, Olle som stod nerdrogad med blodet droppande och surrandet från ultraljudet blev för mycket. Jag började må jätteilla, världen började snurra och jag förlorade hörseln. När jag gick ut ur rummet så svartnade det för ögonen på mig. Riktigt äckligt.
Vi fick veta igångsättningsschemat för de närmaste 3 månaderna fram tills första återbesöket.
Juni- promenad i 15 min två gånger om dagen
Juli- promenad 40 min en gång om dagen
Augusti- skritta uppsuttet 20 min om dagen'
Medan alla var iväg och tävlade gick jag hemma med min ponny i ett grimskaft. Hade jag inte fått rida Noa så vet jag inte vad jag hade gjort, jag blev riktigt nere och satt bara hemma utan att göra något. En riktigt jobbig sommar som jag hoppas att jag aldrig kommer att få uppleva igen.
Ska försöka bli klar med det här, så del 7 kommer nog ganska snart!
Kommentarer
Trackback
Jag heter Agnes Croné, jag är 18 år och bor i Umeå. Jag har en D-ponny som heter Biscuit Gold, men kallas Kryckan. Han blev min i maj 2013. Vi är kvalade MSVB och målet är att debutera under året!
Jag heter Linda Söderholm, jag är 19 år och bor i Umeå. Jag har en storhäst som heter Peppino, men kallas för Peppe. Vi importerade honom från Tyskland november 2013, där har han tävlat upp till 130cm som 6-åring.