Jag och Kryckan Del 2

Den första tiden med Kryckan gick ganska okomplicerat. Första ridpasset minns jag att jag tyckte att han var ganska "ihoptryckt" för han var riden lite så innan han kom till mig. Hade svårt att ta stöd i bettet och gick inte riktigt fram. Efter en vecka drog vi in till hippo och red markarbete, på hackamore eftersom hade såret i mungipan redan när han kom. Då sprang han mest runt med mig och vilade inte det minsta lilla på steget. Men vi hade inga krav eftersom han var så ny.
 
 
Efter två veckor åkte vi och hopptränade för första gången, det gick jättebra och jag svävade på moln efteråt. Han var helt okomplicerad och hoppade allt jag styrde på, dock tjorvade han ganska mycket med huvudet så jag fick lägga lite volter..
 
 
Efter endast tre veckor tillsammans så debuterade vi på tävlingsbanan. Vi hade velat lite fram och tillbaka om vi skulle åka eller inte, men kom fram till att vi bara skulle hoppa några låga klasser. Hoppade iallafall LD, LC, LC. Nollade LD, rev sista i första LCn, och nollade och blev trea i den sista LCn. Jag red som om jag hade stulit honom i precis varje klass och det är bara pga ponnyns skicklighet som vi inte fick typ 16 fel haha.. Men en helt klart godkäns tävlingsdebut eftersom Kryckan hade skött sig helt perfekt!
 
Den sista LCn, 0+0 fel, 3a
 
Här red jag mest på hack i hemmaridningen pga såret, så jag använde bara tränsbett i hoppningen. Det gick otroligt ojämt, ibland lyssnade han hur fint som helst och ibland sket han fullständigt i mig. Vi testade att sko honom, men det gick inte. Han fick panik så fort han hörde ljudet av metall, samt att han är väldigt rädd om bakbenen. Han kunde vara helt skärrad i dagar efter en skoning, även om hovslagaren bara hade fått ta framhovarna. Dagen efter var han fortfarande blockerad och skenade flera kilometer hem genom skogen. Jag fick styra in honom på ridbanan och efter tre varv där inne fick jag äntligen stopp på honom. Men det har ingenting att göra med att han är dum eller opålitlig, han har bara skräckupplevelser från när han var liten. 
 
I mitten av juni tävlade vi i Vindeln. Första dagen var vädret hur vidrigt som helst. Spöregn blandat med hagelstorm om jag minns rätt. Hade 0+8 fel i första LCn, 0+4 fel i LB, och andra dagen bestämde vi oss för att testa en LB+5 där vi fick 4 fel (grov ryttarmiss). Alla rundor var helt okej, även om han hade varit lite stark i LCn. Riktigt bra resultat med tanke på vädret!
 
 
Samma dag efter tävlandet så åkte vi till Grekland i en vecka, så då tog Engla i stallet hand om honom! :)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag heter Agnes Croné, jag är 18 år och bor i Umeå. Jag har en D-ponny som heter Biscuit Gold, men kallas Kryckan. Han blev min i maj 2013. Vi är kvalade MSVB och målet är att debutera under året!

Jag heter Linda Söderholm, jag är 19 år och bor i Umeå. Jag har en storhäst som heter Peppino, men kallas för Peppe. Vi importerade honom från Tyskland november 2013, där har han tävlat upp till 130cm som 6-åring.

Follow on Bloglovin