Biscuit gold

Jag vet inte vad jag ska säga, tänka, eller tro. Har seriöst aldrig övervägt att sluta med hästarna så mycket som jag har gjort idag. Inte för att jag har lessnat på ridsporten, utan för att jag har börja undra om allt verkligen är värt det. Jag har haft min 8 åriga, nya, fina ponny i snart ett halvår, innan hade jag ett helvete med långtidsskador på min förra ponny. Och det kanske alltid kommer att fortsätta vara så här. Han är inte sprutad eller något, men mer säger jag inte idag.
 
Tänk om allt bara kunde flyta på, gå bra, bli som det var innan. Framtiden går inte att säga något om. Vi hörs väl någon gång.
 
Skulle göra vad som helst för att bli sådär glad igen.
 



Kommentarer
Postat av: Stina

Hoppas det inte är något allvarligt :(

2013-10-29 @ 20:51:11
Postat av: Maja

Gud vad jobbigt! Hoppas att han blir bra!

2013-10-29 @ 22:29:45
URL: http://majawaringstam.blogg.se
Postat av: Elin

Jadu vad gör man.. det som är så himla roligt med hästar och ändå är det mer tårar än skratt! Hata långtidsskador men hoppas din nya fina slipper det, att det inte är något allvarligt! <3

2013-10-31 @ 21:42:27
URL: http://eelinmagnusson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag heter Agnes Croné, jag är 18 år och bor i Umeå. Jag har en D-ponny som heter Biscuit Gold, men kallas Kryckan. Han blev min i maj 2013. Vi är kvalade MSVB och målet är att debutera under året!

Jag heter Linda Söderholm, jag är 19 år och bor i Umeå. Jag har en storhäst som heter Peppino, men kallas för Peppe. Vi importerade honom från Tyskland november 2013, där har han tävlat upp till 130cm som 6-åring.

Follow on Bloglovin