Agnes och Linda

 I uppvärmningen var han väldigt spänd och tog inte skänkeln över huvud taget. Vi skulle göra skänkelvikningar, ökningar, halvhalter osv. Han sprang ifrån jobbet och jag fick inget riktigt grepp om honom. I galoppen blev det bättre även om han fortfarande sprang lite. Vi hoppade en studs på volt, och mot slutet var det riktigt bra!

 

Sen började vi hoppa på en kombination med två oxrar. I början fik jag vara på honom ganska mycket med så att han skulle gå fram, men när han väl gjorde det så gick det bra. Höjde tills den låg på 1.10. Dock var han stark som ett as efteråt, fick styra in i väggen varje gång. Jag skojar inte om jag säger att jag höll på att ramla av för att han nästan drog mig ur sadeln...

 

Till slut satte vi ihop det hela till en bana, och banan avslutades med den konstigaste linjen jag har ridit i hela mitt snart 16 åriga liv. Räcket var vinklat mot diagonalen, och man skulle hoppa det så, men sen fortsätta rakt fram haha. Iallafall. Han var jättejättestark och lyssnade inte alls, jag fick inte ut honom i svängarna och han bara körde sitt eget race typ. Efter ett tag började han sparka bakut så kände jag att något var fel och hoppade av. Mycket riktigt så hade såret i mungipan gått upp, men inte lika mycket som jag trodde. Så vi kan rida imorgon också, men Micke tyckte att vi skulle testa pelham, jag gillar inte att hoppa på det. Aja, jag fick jättebra hjälp av Micke så det känns bra inför imorgon!

 

På något sätt är jag nöjd ändå, min ponny är helt otrolig som aldrig ens tänker tanken att stanna hur konstiga lägen vi än kommer i. Att ha en sådan ponny är en helt otrolig känsla. Han tycker att det är så roligt och kämpar på trots att det gör ont i mungipan. Han är bäst helt enkelt, min fina fina Krycka!!