Nära döden upplevelse...

Idag gick det sjukt bra att rida! Det var väldigt mörkt och dimmigt ute så det blev ingen galopp. Fick verkligen fram näsan på honom i formen, och när han blev springig så behövde jag bara sitta tillbaka lite. Ibland blev han lite mesig pga mörkret, men han är väldigt stabil annars! På hemvägen blev han lite piggare, men han var fortfarande fin!
 
Sen har jag aldrig vart så nära på att dö inom en kvart, som när jag körde hem från stallet. Det var så satans mörkt och helvetesdimman gjorde att man inte såg nått alls. Det äckelregnade också så man såg verkligen I N G E N T I N G. Höll på att köra av vägen hur många gånger som helst. Trodde att jag på riktigt skulle dö...
 
Imorgon blir det markarbete på min lilla Krycka, håll tummarna för att han är lika fin som idag och att han inte sparkar!
 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag heter Agnes Croné, jag är 18 år och bor i Umeå. Jag har en D-ponny som heter Biscuit Gold, men kallas Kryckan. Han blev min i maj 2013. Vi är kvalade MSVB och målet är att debutera under året!

Jag heter Linda Söderholm, jag är 19 år och bor i Umeå. Jag har en storhäst som heter Peppino, men kallas för Peppe. Vi importerade honom från Tyskland november 2013, där har han tävlat upp till 130cm som 6-åring.

Follow on Bloglovin