Agnes och Linda

Frågan är ju när oturen ska vända egentligen? Idag när jag kom till stallet så hade Kryckan en tappsko, så det var bara att ställa in träningen. Jag vet inte vem som var argast, jag eller mamma. Han var även ganska varm och svullen i benet. Jag gick en promenad och masserade honom som Per visade, och efter det kunde jag inte känna av varken värmen eller svullnaden längre. Det var väl bra. Får väl vara tacksam för att han inte hade trampat in någon söm...

 

Grejen är den att vi verkligen behövde den här träningen, han har inte hoppat sen Skellefteå-tävlingen. Det är två tävlingar inom de närmsta tre veckorna och vi måste få fler språng i kroppen. Förhoppningsvis kan vår hovslagare komma och slå på skon imorgon eller på fredag, annars vet jag inte vad jag gör...