Usch fyfan

Jag läste DET HÄR inlägget och höll på att dö. Kan inte ens föreställa mig hur sjukt jävla jobbigt det måste vara att se sin bästa vän ha så ont. Jag fick ett helt annat perspektiv på livet typ. I normala fall använder vi transporten 2-3 gånger vi veckan året om och har gjort det i snart 5 år. Inte en enda gång har vi varit med om en olycka. En gång höll transporten på att rasa ihop över mig och min förra häst då stödbenet helt plötsligt fälldes in (vi hade ingen bil påspänd då).
 
När man använder transporten såpass ofta så glömmer man lätt hur farligt det är, och hur mycket som faktiskt kan hända. Tre sekunder och sen kan det vara för sent. Jag hoppas verkligen att inget sånt någonsin kommer att hända för mig...
 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag heter Agnes Croné, jag är 18 år och bor i Umeå. Jag har en D-ponny som heter Biscuit Gold, men kallas Kryckan. Han blev min i maj 2013. Vi är kvalade MSVB och målet är att debutera under året!

Jag heter Linda Söderholm, jag är 19 år och bor i Umeå. Jag har en storhäst som heter Peppino, men kallas för Peppe. Vi importerade honom från Tyskland november 2013, där har han tävlat upp till 130cm som 6-åring.

Follow on Bloglovin