Agnes och Linda

Denna dagen har varit kaos på så många nivåer, men jag ska ta det från början. Väckarklockan ringde strax innan tre inatt (ville inte skriva imorse för det var fan inte morgon). Vi mockade, gjorde klart allt och lastade Kryckan vid 04.30.

 

Väl framme började vi med att prata om vad som hänt sen senast, vi var ju dit med honom i mars förra året och kollade igenom hela kroppen. Vi gick ner till ridbanan och longerade. Kryckan fick beröm för sitt fina steg och spänstiga gångarter, vänster varv flöt på riktigt bra, men höger... Han låste hela högra sidan av ryggen, strök öronen bakåt och sprang som en travhäst typ. Väldigt stor skillnad på varven med andra ord.

 

Sen gick vi in och böjde honom. Per ville egentligen inte böja honom då han såg att det inte satt i kotorna, men vi ville det så vi gjorde det ändå. Han var helt fräsch på alla fyra benen, men man såg fortfarande hur han låste hela högersidan av ryggen. När vi stod i gången visade han tydligt hur hela högra sidan av ryggen krampar. Man ser att han alltid har musklerna ihopdragna och spända, hela tiden. Det spelar ingen roll från vilken sida man tittar på honom från (höger, vänster, bakifrån osv), det var alltid en stor nivåskillnad mellan högra och vänstra sidan. Svårt att förklara, men kan ta en bild och visa imorgon. Förstår inte hur jag inte har kunnat se det tidigare, men det är väl inte så lätt när man inte vet vad man ska titta på antar jag. Per berättade några vanliga symptom på just detta och det stämde in så mycket på Kryckan att jag typ blev mållös (vi hade inte sagt något innan, utan han fick själv bilda sin egen uppfattning). Man kan jämföra detta med ryggskott för en människa, och förstå hur jäkla ont det ska göra att behöva träna/tävla/gå i form med det? Hur ont har han egentligen haft?:(

 

Vi bestämde oss för att ultraljuda ryggen, bara för att vara säkra på att det inte fanns någon djupare skada under. Per sa dock att chansen var väldigt liten då Kryckan är väldigt välmusklad i överlinjen. Mycket riktigt så fanns det inga artroser eller skador där, men några gamla ärrbildningar från då han var unghäst. Han blev behandlad i ryggen med två olika preparat som jag alltid glömmer namnen på, då de heter något långt på latin. Det första var antiinflamatoriskt och det andra var den som får musklerna i ryggen att hoppa. Alla som har varit hos PH-vet vet vilken jag menar hahaha...

 

Så vad är summan av detta då? Per var tydlig med att nå fram med att detta i ryggen är inget som vi har orsakat pga felaktig ridning eller så, utan detta har han fått i hagen. Kryckan är ganska duktig på att busa så det var inget som förvånade oss det minsta. Hästar går omkull oftare än vi tror, för vi ser dom bara en bråkdel av tiden de spenderar i hagen. Kryckan har haft detta länge och nu på slutet har det börjat besvära honom riktigt ordentligt. Vi tror att sadeln har en stor del av det, då han har vuxit ur den. Iallafall, nu ska Kryckan skritta i fram tills återbesöket om 2-3 veckor. Det känns bra att följa upp det så att man kan vara säker på att det blir någon skillnad. Vi har fått med en massa massage och stretchövningar som vi ska göra fram tills återbesöket, och även efter.

 

Därefter åkte vi på IKEA, och jag skämtar inte om jag säger att mina föräldrar släpade runt mig där i nästan tre timmar. Som vanligt måste dom typ byta ut alla möbler vi har i hela huset varje gång dom är där, eller så känns det iallafall. Trodde jag skulle svimma innan vi var klara, för mina benhinnor var allt annat än ok. Efter IKEA åkte vi tillbaka till PH-vet för att hämta Kryckan som stod och piggnade till efter ultraljudet då han fick lugnande. Det är nu det roliga börjar...

 

Vi hade hunnit lite drygt halva vägen, när det börjar lukta väldigt mycket bränt. Vi tänkte att det säkert var bilen framför, eftersom den hade ett väldigt konstigt avgasrör. När vi kommit till Övik så skulle vi stanna och äta, det luktade bränt gummi i hela bilen och det rykte ur motorhuven. Vi stressar iväg till Mekonomen som skulle stänga en kvart senare för att höra vad de skulle säga. Det visade sig att kylsystemet har slutat fungera och motorn bar väldigt väldigt överhettad. Där stod vi mitt på en parkering, med bilen full med möbler och en ponny mitt upp i allt. Ponnyn stod dock som ett ljus, helt obrydd av lukten och det konstiga ljudet från bilen. För att göra en lång historia kort så fortsatte vi köra ett tag till, sen fick mormor ta vår andra bil och komma och möta oss utanför Övik. Bilen fick hämtas av bärgningsbilen och står nu på en verkstad. Det slutade bra trots allt även om det onekligen var lite spännande stundvis...

 

Kryckan ska ha en stor guldstjärna för att han är världens finaste häst. Tänk vad han har krigat hela året trots att han har haft jätteont. Han har protesterat mycket, speciellt i galoppen, men han har väldigt mycket attityd så det är väldigt svårt att veta vad som är vad. Att han ballade ur på SURF är inte alls konstigt med tanke på hur ont han måste ha haft, ändå har han aldrig någonsin stannat ut sig utan kämpar sig alltid igenom banorna. Biscuit Gold, min stora förebild i livet.