Min och Olles tid tillsammans del 8

DEL 1,  DEL 2,  DEL 3,  DEL 4,  DEL 5,  DEL 6,  DEL 7
 
När vi fick börja trava var Olle väldigt fin och på plats. Men så fort jag försökte galoppera så blev han helt crazy och bara for runt, bockade och slängde sig. Han fick näästan av mig. Jag blir aldrig rädd, men riktigt arg. Hatar när han gör så. Men efter någon månad började han lugna ner sig och det var då det vände på allvar.
 
Helt plötsligt kunde jag rida helt kontrollerat på tygeln i alla gångarter. Och det höll i sig! Jag satt och log hela tiden. Så fint gick han aldrig på dressyrträningarna haha. Allt kändes iallafall jättebra! Musklerna började komma tillbaka och han har aldrig haft en så snygg överlinje förrut!
 
Vi började fara in till hippo och då fick Olle komma in i ett ridhus för första gången på hela 7 månader. I början var han väldigt spänd och springig. Alltid när vi kom hem så svällde senan upp jättesnabbt så fort jag tog av skydden. Vi provade att ta bot skydden och rida utan och då var det inga problem, sen dess har han inte haft skydden på sig.
 
FIlmer från våra första språng, glädjetårar efteråt säger jag bara.
 
 
 
 Vi fortsatte bygga på ridningen mer och mer. Många mikropauser för att syresätta musklerna och hela tiden tänka på att inte belasta senan onödigt mycket. Inte så många volter och inga tvära svängar. Olle skötte sig oftast bara bra och det gick bättre och bättre. Även om han flippade ur någon gång när vi var inne och hoppade studs haha. 
 
Några hoppfilmer från februari/mars. Jag ser en sjukt stor skillnad både i hur jag rider och hur Olle hoppar. Vill bara skratta åt de två första filmerna, men ingen av oss hade egentligen hoppat på jättelänge så vi var riktigt ringrostiga. Men på den sista filmen började vi hitta tillbaka igen!
 
 
 
 
Den sista delen kommer imorgon!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag heter Agnes Croné, jag är 18 år och bor i Umeå. Jag har en D-ponny som heter Biscuit Gold, men kallas Kryckan. Han blev min i maj 2013. Vi är kvalade MSVB och målet är att debutera under året!

Jag heter Linda Söderholm, jag är 19 år och bor i Umeå. Jag har en storhäst som heter Peppino, men kallas för Peppe. Vi importerade honom från Tyskland november 2013, där har han tävlat upp till 130cm som 6-åring.

Follow on Bloglovin